Saṃsāra-duḥkha: Karmic Descent, Garbhavāsa, Life’s Anxieties, Death, and the Call to Jñāna-Bhakti
ततस्तु तरुणभावेन धनार्जनमर्जितस्य रक्षणं तस्य नाशव्ययादिषु चात्यंतदुःखिता मायया मोहिताः कामक्रोधादिदुष्टमनसाः सदासूयापरायणाः परस्वपरस्त्रीहरणोपायपरायणाः पुत्रमित्रकलत्रादिभरणोपायचिंतापरायणा वृथाहंकारदूषिताः पुत्रादिषु व्याध्यादि पीडितेषु सत्सु सर्वव्यात्पिं परित्यज्य रोगादिभिः क्लेशितानां समीपे स्वयमाध्यात्मिकदुःखेन परिप्लुता । वक्ष्यमाणप्रकारेण चितामश्नुवते ॥ २७ ॥
tatastu taruṇabhāvena dhanārjanamarjitasya rakṣaṇaṃ tasya nāśavyayādiṣu cātyaṃtaduḥkhitā māyayā mohitāḥ kāmakrodhādiduṣṭamanasāḥ sadāsūyāparāyaṇāḥ parasvaparastrīharaṇopāyaparāyaṇāḥ putramitrakalatrādibharaṇopāyaciṃtāparāyaṇā vṛthāhaṃkāradūṣitāḥ putrādiṣu vyādhyādi pīḍiteṣu satsu sarvavyātpiṃ parityajya rogādibhiḥ kleśitānāṃ samīpe svayamādhyātmikaduḥkhena pariplutā | vakṣyamāṇaprakāreṇa citāmaśnuvate || 27 ||
Luego, en el vigor de la juventud, se empeñan en guardar la riqueza que han ganado y se afligen hondamente por su pérdida, su gasto y cosas semejantes. Engañados por māyā, con la mente corrompida por la lujuria, la ira y otros vicios, siempre entregados a la envidia, persiguen medios para robar la propiedad ajena y raptar a la esposa de otro. Absorbidos en planes ansiosos para sostener a hijos, amigos y cónyuge, y manchados por un ego vano, cuando sus hijos y otros son oprimidos por enfermedad y dolor, abandonan toda conducta recta; y, junto a quienes son atormentados por males y penurias, ellos mismos quedan anegados por la tristeza interior (ādhyātmika). Según se dirá, al final llegan a la pira funeraria.
Narada (in instruction to the Sanatkumara tradition of inquiry; didactic narration)
Vrata: none
Primary Rasa: bibhatsa
Secondary Rasa: karuna
It diagnoses how māyā turns youthful energy into anxiety over wealth, pride, and unethical acts, culminating in inner misery and an unprepared death—urging vairāgya and dharmic living.
By exposing the misery of ego, envy, and attachment, it indirectly points to bhakti as the remedy: redirecting the mind from possessiveness and vice toward remembrance of the Divine and righteous conduct.
No specific Vedāṅga technique is taught in this verse; the practical takeaway is ethical discipline (dharma) and mind-governance—controlling kāma and krodha as foundational preparation for higher śāstric study and sādhana.