Svargārohaṇa-parva Adhyāya 5 — Karmaphala-Nirdeśa and Phalāśruti (कर्मफलनिर्देशः फलश्रुतिश्च)
जनमेजयने पूछा--ब्रह्मन! महात्मा भीष्म और द्रोण
janamejaya uvāca | brahman! mahātmā bhīṣmaś ca droṇaś ca rājā dhṛtarāṣṭro virāṭas trupadaḥ śaṅkha uttaro dhṛṣṭaketur jayatseno rājā satyajit duryodhanasya putrāḥ subalaputraḥ śakuniḥ karṇasya parākramī putrā rājā jayadrathaś ca ghaṭotkacādayaś ca tathāpare ye nṛpā iha nābhihitāḥ yeṣāṃ nāmabhir iha varṇanaṃ kṛtam | te sarve tejasvinaḥ śarīraṃ dhārayamāṇā vīrā rājānaḥ svargaloke kīyantaṃ kālam ekatra samavāsan? etan me brūhi || aho svid āśrutaṃ sthānaṃ teṣāṃ tatra dvijottama | ante vā karmaṇāṃ kāṃ te gatiṃ prāptā nararṣabhāḥ || dvijaśreṣṭha! kiṃ teṣāṃ tatra sanātana-sthāna-prāptiḥ āsīt, athavā karma-kṣaye te puruṣaśreṣṭhāḥ kāṃ gatiṃ prāptāḥ? ||
Janamejaya dijo: «¡Oh brahmán! Bhīṣma y Droṇa, el rey Dhṛtarāṣṭra, Virāṭa, Drupada, Śaṅkha, Uttara, Dhṛṣṭaketu, Jayatsena, el rey Satyajit, los hijos de Duryodhana, Śakuni hijo de Subala, los valerosos hijos de Karṇa, el rey Jayadratha, Ghaṭotkaca y otros reyes no nombrados aquí aunque descritos por su nombre: ¿cuánto tiempo moraron juntos en el cielo todos esos soberanos heroicos, revestidos de cuerpos radiantes? Dímelo. Y, oh mejor de los nacidos dos veces, ¿alcanzaron allí una morada eterna, o cuando se agotaron los frutos de sus actos, qué destino ulterior obtuvieron aquellos hombres, toros entre los mortales?»
जनमेजय उवाच
The verse frames a key Mahābhārata ethical-metaphysical concern: even heavenly reward is typically conditioned by karma and may be temporary; the deeper question is whether any of these heroes attained an eternal state or moved onward once karmic merit was spent.
King Janamejaya, hearing the account of the heroes’ post-war fate, asks the sage to clarify how long the named warriors and kings remained together in heaven and what became of them afterward—whether they stayed permanently or proceeded to another destiny when their karmic results ended.