Vyāsa’s Counsel to Yudhiṣṭhira: Pratismṛti-vidyā, Arjuna’s Aśtra-Quest, and the Move to Kāmyaka
नूनं ते भ्रातर: सर्वे त्वत्कथाभि: प्रजागरे,वीरवर! निश्चय ही आपके चले जानेके बाद आपके सभी भाई जागते समय आपहीके पराक्रमकी चर्चा बार-बार करते हुए अपना मन बहलायेंगे। पार्थ! दीर्घकालके लिये आपके प्रवासी हो जानेपर हमारा मन न तो भोगोंमें लगेगा और न धनमें ही। इस जीवनमें भी कोई रस नहीं रह जायगा। आपके बिना हम इन वस्तुओंसे संतोष नहीं पा सकेंगे। पार्थ! हम सबके सुख-दुःख, जीवन-मरण तथा राज्य-ऐश्वर्य आपपर ही निर्भर हैं। भरतकुलतिलक! कुन्तीकुमार! मैंने आपको विदा दी; आप कल्याणको प्राप्त हों
vaiśampāyana uvāca | nūnaṃ te bhrātaraḥ sarve tvat-kathābhiḥ prajāgare, vīravara! niścayaṃ hi tvad-gamanaṃ kṛtvā te sarve bhrātaraḥ jāgaritāḥ santaḥ punaḥ punaḥ tava parākramam eva kathayiṣyanti manasā ca vinodayiṣyanti | pārtha! dīrgha-kālaṃ tava pravāsaṃ gate 'smākaṃ mano na bhogeṣu na ca dhaneṣu lapiṣyate; asmin jīvite 'pi na kaścid rasaḥ śeṣyate | tvayā vinā vayam etābhiḥ vastubhiḥ santoṣaṃ na prāpsyāmaḥ | pārtha! asmākaṃ sarveṣāṃ sukha-duḥkhe jīvana-maraṇe rājya-aiśvarye ca tvayi eva āyatte | bharata-kula-tilaka! kuntī-kumāra! mayā tvam visṛṣṭaḥ; kalyāṇaṃ prāpnuhi ||
Vaiśampāyana said: “Surely all your brothers, best of heroes, will pass their wakeful hours speaking of you—again and again recounting your valor—and thus will they steady and console their minds. O Pārtha, when you have departed for a long exile, our hearts will find no delight in pleasures, nor even in wealth; life itself will seem to lose its savor. Without you we shall not be content with any of these things. For all of us, our happiness and sorrow, our very life and death, and our royal fortune and sovereignty depend upon you alone. O ornament of Bharata’s line, son of Kuntī, I have given you leave—go forth and attain well-being.”
वैशम्पायन उवाच