द्रोणपर्व — पञ्चदशोऽध्यायः (Droṇa Parva, Chapter 15): युधिष्ठिर-रक्षा तथा अर्जुनस्य शरवृष्टिः
संजयने कहा--राजन्! राजा शल्य अपने सारथिको मारा गया देख कुपित हो उठे और पूर्णतः लोहेकी बनी हुई गदा उठाकर गर्जते हुए अपने उत्तम रथसे कूद पड़े ।। त॑ दीप्तमिव कालाग्निं दण्डहस्तमिवान्तकम् | जवेनाभ्यपतद् भीम: प्रगृह् महतीं गदाम्,उन्हें प्रलयकालकी प्रज्वलित अग्नि तथा दण्डधारी यमराजके समान आते देख भीमसेन विशाल गदा हाथमें लेकर बड़े वेगसे उनकी ओर दौड़े
sañjaya uvāca—rājan! rājā śalyaḥ sva-sārathiṁ hataṁ dṛṣṭvā kupito ’bhavat, ayomayīṁ mahā-gadāṁ samutkṣipya garjan rathāt praskandya. taṁ dīptam iva kālāgniṁ daṇḍa-hastam ivāntakaṁ dṛṣṭvā bhīmaḥ pragr̥hya mahatīṁ gadāṁ javena abhyapatat.
Sañjaya said: O King, when King Shalya saw that his charioteer had been slain, he flared up in wrath. Roaring, he seized a massive iron mace and leapt down from his excellent chariot. Seeing him advance like the blazing fire of dissolution and like Death himself bearing the rod of punishment, Bhimasena, gripping his own huge mace, rushed toward him at great speed.
संजय उवाच