HomeUpanishadsNirvanaVerse 44
Previous Verse
Next Verse

Verse 44

Nirvana

मनोनिरोधिनी कन्था। योगेन सदानन्दस्वरूपदर्शनम्। आनन्दभिक्षाशी। महाश्मशानेऽप्यानन्दवने वासः। एकान्तस्थानम्। आनन्दमठम्। उन्मन्यवस्था। शारदा चेष्टा। उन्मनी गतिः। निर्मलगात्रम्। निरालम्बपीठम्। अमृतकल्लोलानन्दक्रिया। पाण्डरगगनम्। महासिद्धान्तः। शमदमादिदिव्यशक्त्याचरणे क्षेत्रपात्रपटुता। परावरसंयोगः। तारकोपदेशाः। अद्वैतसदानन्दो देवता॥३७–४८॥

मनः-निरोधिनी कन्था। योगेन सदा-आनन्द-स्वरूप-दर्शनम्। आनन्द-भिक्षा-आशी। महा-श्मशाने अपि आनन्द-वने वासः। एकान्त-स्थानम्। आनन्द-मठम्। उन्मनी-अवस्था। शारदा चेष्टा। उन्मनी गतिः। निर्मल-गात्रम्। निरालम्ब-पीठम्। अमृत-कल्लोल-आनन्द-क्रिया। पाण्डर-गगनम्। महा-सिद्धान्तः। शम-दम-आदि-दिव्य-शक्त्य्-आचरणे क्षेत्र-पात्र-पटुता। पर-अवर-संयोगः। तारक-उपदेशाः। अद्वैत-सदा-आनन्दः देवता।

mano-nirodhinī kanthā | yogena sadānanda-svarūpa-darśanam | ānanda-bhikṣā-āśī | mahāśmaśāne 'py ānanda-vane vāsaḥ | ekānta-sthānam | ānanda-maṭham | unmanī-avasthā | śāradā ceṣṭā | unmanī gatiḥ | nirmala-gātram | nirālamba-pīṭham | amṛta-kallolānanda-kriyā | pāṇḍara-gaganam | mahā-siddhāntaḥ | śama-damādi-divya-śakty-ācarane kṣetra-pātra-paṭutā | parāvara-saṃyogaḥ | tārakopadeśāḥ | advaita-sadānando devatā ||37–48||

Ein Mantel, der den Geist zurückhält. Durch Yoga: Schau der immer-seligen Wesensnatur. Einer, der von der Almosengabe der Seligkeit lebt. Wohnen — selbst im großen Verbrennungsplatz — im Hain der Seligkeit. Ort der Einsamkeit. Kloster der Seligkeit. Der Zustand von unmanī. Śāradās Tätigkeit. Die Bewegung von unmanī. Ein gereinigter Leib. Ein Sitz ohne Stütze. Die selige Tätigkeit der Nektarwellen. Der weiße Himmel. Die große Lehre. Geschick als Feld und Gefäß in der Übung der göttlichen Kräfte, beginnend mit śama und dama. Verbindung des Höheren und des Niederen. Die tāraka‑Unterweisungen. Die Gottheit ist nicht‑dual, immerwährende Seligkeit.

A cloak that restrains the mind. By yoga, the vision of the ever-blissful essential nature. One who lives on the alms of bliss. Dwelling, even in the great cremation-ground, in the grove of bliss. A solitary place. A monastery of bliss. The state of unmanī. The activity of Śāradā. The movement of unmanī. A purified body. A seat without support. The blissful activity of nectar-waves. The white sky. The great doctrine. Skillfulness as field and vessel in the practice of the divine powers beginning with śama and dama. The conjunction of the higher and the lower. The tāraka instructions. The deity is non-dual ever-bliss.

Advaita realization expressed through yogic mano-nirodha and unmanīMahavakya: Consonant with ‘Prajnānam Brahma’ insofar as the ‘white sky’/pure awareness is treated as Brahman; also aligns with ‘Aham Brahmāsmi’ in the non-dual identification implied by ‘advaita-sadānanda’.AtharvaChandas: Prose (gadya)