सारस्वत उवाच । एवं स्तुतः सुरैर्देवो गृहीत्वा मेदिनीं हरिः । बलिं निर्वासयामास संपूर्णे यज्ञकर्मणि । यज्ञांते दक्षिणां लब्ध्वा संपूर्णोऽभूदथाध्वरः
sārasvata uvāca | evaṃ stutaḥ surairdevo gṛhītvā medinīṃ hariḥ | baliṃ nirvāsayāmāsa saṃpūrṇe yajñakarmaṇi | yajñāṃte dakṣiṇāṃ labdhvā saṃpūrṇo'bhūdathādhvaraḥ
Sārasvata sprach: „So von den Göttern gepriesen, nahm Hari die Erde in Besitz und, als das Werk des Yajña vollendet war, vertrieb er Bali. Und als am Ende des Opfers die dakṣiṇā empfangen wurde, war das Opfer selbst vollkommen vollzogen.“
Sārasvata
Tirtha: वस्त्रापथ-क्षेत्र
Type: kshetra
Listener: राजा
Scene: देवगण स्तुति करते हैं; हरि त्रिविक्रम-रूप में पृथ्वी को ‘गृहीत्वा’ दर्शित; यज्ञ-वेदिका पर समापन-क्रिया, दक्षिणा-प्रदान का संकेत; बलि का निष्कासन/प्रस्थान
A rite becomes truly complete when it is concluded properly—especially through rightful dakṣiṇā—showing dharma as disciplined completion, not mere intention.
The narrative is framed within the Vastrāpathakṣetra Māhātmya of Prabhāsa Khaṇḍa, linking the Vāmana–Bali theme to the sanctity of the Prabhāsa sacred region.
Dakṣiṇā at the end of the yajña is highlighted as an essential component that consummates the sacrifice.