सर्वपापैः प्रमुच्यंते धन्यास्ते लोकपावनाः । किं वाच्यं द्वारकायात्रां ये प्रकुर्वंति मानवाः । किं पुनर्द्वारकानाथं कृष्णं पश्यंति ये नराः
sarvapāpaiḥ pramucyaṃte dhanyāste lokapāvanāḥ | kiṃ vācyaṃ dvārakāyātrāṃ ye prakurvaṃti mānavāḥ | kiṃ punardvārakānāthaṃ kṛṣṇaṃ paśyaṃti ye narāḥ
Von allen Sünden werden sie befreit — wahrlich gesegnet sind sie, die die Welt läutern. Was wäre noch zu sagen über Menschen, die die Pilgerfahrt nach Dvārakā unternehmen? Um wie viel mehr über jene, die Kṛṣṇa, den Herrn von Dvārakā, schauen!
Sūta (deduced from Prabhāsakhaṇḍa māhātmya-style narration)
Tirtha: Dvārakā
Type: kshetra
Scene: A stream of pilgrims entering Dvārakā’s gates, bathing at Gomati, then standing before the sanctum where Kṛṣṇa as Dvārakānātha radiates; dark stains (sins) dissolve into light around them.
Pilgrimage and especially divine darśana are supreme purifiers, elevating both the pilgrim and the world.
Dvārakā, and the darśana of Dvārakānātha Kṛṣṇa.
Dvārakā-yātrā (pilgrimage) and darśana of Kṛṣṇa in Dvārakā.