एवं नाहं क्वचित्सौख्यं तेषां पार्श्वाल्लभामि भोः । चिन्तयानो दिवानक्तं क्लेशस्य परि संक्षयम् । उपायं न च पश्यामि येन शांतिः प्रजायते
evaṃ nāhaṃ kvacitsaukhyaṃ teṣāṃ pārśvāllabhāmi bhoḥ | cintayāno divānaktaṃ kleśasya pari saṃkṣayam | upāyaṃ na ca paśyāmi yena śāṃtiḥ prajāyate
So, o Herr, finde ich nirgends Glück in ihrer Nähe. Tag und Nacht sinne ich darüber nach, wie mein Elend enden möge, doch sehe ich kein Mittel, durch das Frieden entstehen kann.
Unspecified (narrative speaker; not named in the snippet)
When worldly entanglements destroy inner joy, dharma urges a search for a higher remedy—detachment, discernment, and refuge in sacred practice.
No named tīrtha appears in this shloka; it prepares for the illustrative parable that follows.
None explicitly; the verse expresses the need for an upāya (means) to attain śānti.