आग्नेयपादे ओंधर्माय नमः नैरृतके ओंज्ञानाय नमः वायव्ये ओंवैराग्याय नमः ईशानपादे ओंऐश्वर्याय नमः पूर्वपादे ओंअधर्माय नमः दक्षिणे ओंअज्ञानाय नमः पश्चिमे ओंअवैराग्याय नमः उत्तरे ओंअनैश्वर्याय नमः ओंअनन्ताय नमः ओंपद्माय नमः ओंअर्कमण्डला नमः ओंसोममण्डलाय नमः ओंवह्निमण्डला नमः ओंवामाज्येष्ठादिपंचमन्त्रशक्तिभ्यो नमः ओंपरमप्रकृत्यै देव्यै नमः ओंईशानतत्पुरुषाघोरवामदेवसद्योजातपञ्चवक्त्राय रुद्रसाध्यवस्वादित्यविश्वेदेवादिदेवविश्वरूपाय अण्डजस्वेदजोद्भिज्जजरायुजरूपस्थावरजङ्गममूर्तये परमेश्वराय ओंहूं विश्वमूर्तये शिवाय नमस्त्रिशूलधनुःखड्गकपालदण्डकुठारेभ्यः
āgneyapāde oṃdharmāya namaḥ nairṛtake oṃjñānāya namaḥ vāyavye oṃvairāgyāya namaḥ īśānapāde oṃaiśvaryāya namaḥ pūrvapāde oṃadharmāya namaḥ dakṣiṇe oṃajñānāya namaḥ paścime oṃavairāgyāya namaḥ uttare oṃanaiśvaryāya namaḥ oṃanantāya namaḥ oṃpadmāya namaḥ oṃarkamaṇḍalā namaḥ oṃsomamaṇḍalāya namaḥ oṃvahnimaṇḍalā namaḥ oṃvāmājyeṣṭhādipaṃcamantraśaktibhyo namaḥ oṃparamaprakṛtyai devyai namaḥ oṃīśānatatpuruṣāghoravāmadevasadyojātapañcavaktrāya rudrasādhyavasvādityaviśvedevādidevaviśvarūpāya aṇḍajasvedajodbhijjajarāyujarūpasthāvarajaṅgamamūrtaye parameśvarāya oṃhūṃ viśvamūrtaye śivāya namastriśūladhanuḥkhaḍgakapāladaṇḍakuṭhārebhyaḥ
Am südöstlichen Fuß: «Oṁ, Verehrung dem Dharma»; am südwestlichen: «Oṁ, Verehrung der Erkenntnis (Jñāna)»; am nordwestlichen: «Oṁ, Verehrung der Leidenschaftslosigkeit (Vairāgya)»; am nordöstlichen: «Oṁ, Verehrung der Herrschaft (Aiśvarya)». Im Osten: «Oṁ, Verehrung dem Adharma»; im Süden: «Oṁ, Verehrung der Unwissenheit (Ajñāna)»; im Westen: «Oṁ, Verehrung der Nicht-Leidenschaftslosigkeit (Avairāgya)»; im Norden: «Oṁ, Verehrung der Nicht-Herrschaft (Anaiśvarya)». Verehrung Ananta; Verehrung dem Lotus; Verehrung dem Sonnenkreis, dem Mondkreis und dem Feuerkreis; Verehrung den Kräften der Śaktis der fünf Mantras, beginnend mit Vāmā und Jyeṣṭhā; Verehrung der Göttin als höchster Prakṛti; Verehrung dem Fünfgesichtigen Herrn—Īśāna, Tatpuruṣa, Aghora, Vāmadeva, Sadyojāta—der universalen Gestalt, Gott der Götter, der alle Wesen, bewegte und unbewegte, verkörpert, geboren aus Ei, Schweiß, Spross und Schoß; Verehrung Śiva, der kosmischen Gestalt, samt Dreizack, Bogen, Schwert, Schädel, Stab und Axt.
Sūta (Lomaharṣaṇa) to the sages (deduced)
Scene: A Śaiva sanctum visualized as a cosmic maṇḍala: directions marked with mantra-inscriptions; above the liṅga/Śiva-form appear solar, lunar, and fiery discs; the five faces of Śiva radiate outward; attendant śaktis (Vāmā, Jyeṣṭhā, etc.) encircle; weapons (triśūla, dhanuḥ, khaḍga, kapāla, daṇḍa, kuṭhāra) are displayed as emblems.
Śiva is honored as the all-pervading cosmic reality—worship integrates directions, virtues, and the totality of creation into one vision of the Divine.
No single tīrtha is specified; the verse presents a mantra framework used in Śaiva ritual worship.
Directional invocation (dik-pūjā) and salutations to Śiva’s pañcavaktra forms and cosmic emblems, along with honoring associated śaktis and cosmic maṇḍalas.