पञ्चवर्णोत्पत्तिः — The Origin of the Five-Colored Fiery Being and Ritual-Disruptor Lineages
इति श्रीमहाभारते वनपर्वणि मार्कण्डेयसमास्यापर्वणि ब्राह्मणव्याधसंवादे नवाधिकद्वधिशततमो< ध्याय:,इस प्रकार श्रीमहाभारत वनपवके अन्तर्गत मार्कण्डेयसमास्यापर्वमें ब्राह्मण-व्याध- संवादविषयक दो सौ नौवाँ अध्याय पूरा हुआ
iti śrīmahābhārate vanaparvaṇi mārkaṇḍeyasamāsyāparvaṇi brāhmaṇa-vyādha-saṃvāde navādhika-dviśatatamo 'dhyāyaḥ |
So endet im Śrī Mahābhārata, im Vana Parva, im Abschnitt, der Mārkaṇḍeya-samāsya Parva genannt wird, der Dialog zwischen dem Brāhmaṇa und dem Vyādha (dem Jäger); damit ist das zweihundertneunte Kapitel vollendet. Dieses Kolophon verkündet den Abschluss einer Lehrpassage, in der Dharma durch Gespräch und gelebtes Handeln geprüft wird, nicht bloß durch Stand oder Gelehrsamkeit.
ब्राह्मण उवाच
As a colophon, the verse itself teaches by framing the preceding episode: dharma is to be understood through reflective dialogue and demonstrated conduct, not merely by social label (brāhmaṇa) or occupation (vyādha).
The text formally closes the Brāhmaṇa–Vyādha dialogue within the Vana Parva’s Mārkaṇḍeya-related section, stating that the 209th chapter has ended.