धृतराष्ट्र-संजय-संवादः — सात्यकि-अलम्बुसयोर्युद्धवर्णनम्
Dhṛtarāṣṭra–Saṃjaya Dialogue; Account of Sātyaki vs Alambusa
तत: पाञउ्चालराजस्य पुत्र: समरदुर्मद:,तदनन्तर समरभूमिमें उन्मत्त होकर लड़नेवाले पांचालराजकुमार धृष्टद्युम्न तथा राजा वसुदानने पाण्डवसेनामें पुकारकर कहा--'योद्धाओ! आओ , दौड़ो और शीचघ्रतापूर्वक प्रहार करो, जिससे रणदुर्मद सात्यकि सुखपूर्वक आगे जा सकें; क्योंकि बहुत-से कौरव महारथी इन्हें पराजित करनेका प्रयत्न करेंगे”
tataḥ pāñcālarājasya putraḥ samaradurmadḥ, tadanantaraṃ samarabhumau unmattavat yuddhyamānaḥ pāñcālarājakumāraḥ dhṛṣṭadyumnaḥ tathā rājā vasudānaś ca pāṇḍavasenāṃ āhūya pratyuvāca— “yoddhāraḥ! āgacchata, dhāvata, śīghratayā praharata; yena raṇadurmadāḥ sātyakiḥ sukhapūrvakaṃ agre gacchet. yataḥ bahavaḥ kauravā mahārathā enam parājetuṃ yatayiṣyante.”
Sañjaya sprach: Da rief der Sohn des Königs von Pāñcāla—Dṛṣṭadyumna, wild und vom Kampfesrausch ergriffen—zusammen mit König Vasudāna dem Pāṇḍava-Heer auf dem Schlachtfeld zu: „Krieger, herbei! Lauft voran und schlagt schnell zu, damit Sātyaki, ungestüm im Gefecht, sicher vorrücken kann; denn viele große Wagenkämpfer der Kaurava werden danach trachten, ihn zu bezwingen.“
संजय उवाच
The verse highlights battlefield dharma as coordinated protection of comrades: leaders urge swift, disciplined action so an ally (Sātyaki) can advance safely, showing that courage in war is not mere individual valor but responsibility toward the collective mission and the vulnerable point in the formation.
Sañjaya reports that Dhṛṣṭadyumna, joined by King Vasudāna, rallies the Pāṇḍava troops with urgent commands to rush and strike quickly, because many Kaurava elite warriors are expected to concentrate their efforts on defeating Sātyaki as he pushes forward.