Previous Verse
Next Verse

Shloka 172

देवैर्विष्णोः शरणागमनम्—शिवलिङ्गस्थापनं, शिवसहस्रनामस्तवः, सुदर्शनचक्रप्रदानं च

शान्तं रणाजिरे विष्णो देवानां दुःखसाधनम् शान्तस्य चास्त्रं शान्तः स्याच् छान्तेनास्त्रेण किं फलम्

śāntaṃ raṇājire viṣṇo devānāṃ duḥkhasādhanam śāntasya cāstraṃ śāntaḥ syāc chāntenāstreṇa kiṃ phalam

O Viṣṇu, wenn das Schlachtfeld zur Ruhe gekommen ist, warum eine Waffe einsetzen, die den Devas nur Kummer bereitet? Wer befriedet ist, soll befriedet bleiben; welchen Zweck hätte da eine „friedvolle“ Waffe?

शान्तम्pacified, made calm
शान्तम्:
रणाजिरेon the battle-field
रणाजिरे:
विष्णोO Vishnu
विष्णो:
देवानाम्of the gods (Devas)
देवानाम्:
दुःखसाधनम्a cause/instrument of suffering
दुःखसाधनम्:
शान्तस्यof one who is tranquil
शान्तस्य:
and
:
अस्त्रम्missile/weapon (astra)
अस्त्रम्:
शान्तःpeaceful, restrained
शान्तः:
स्यात्should be
स्यात्:
शान्तेनby/with a pacified (restrained) [weapon]
शान्तेन:
अस्त्रेणby a weapon
अस्त्रेण:
किम्what
किम्:
फलम्result, benefit.
फलम्:

Suta Goswami (narrating an internal battlefield counsel addressed to Vishnu)