Adhyaya 22 — शिवानुग्रहः, ब्रह्मतपः, एकादशरुद्राः तथा प्राणतत्त्वम्
ततो विस्मयमापन्नः प्रणिपत्य मुहुर्मुहुः उवाच वचनं शर्वं सद्यादित्वं कथं विभो
tato vismayamāpannaḥ praṇipatya muhurmuhuḥ uvāca vacanaṃ śarvaṃ sadyāditvaṃ kathaṃ vibho
Da geriet er in Staunen, verneigte sich immer wieder und sprach zu Śarva: „O allgegenwärtiger Herr, wie kommt es, dass Du ‚unmittelbar von Anbeginn‘ bist—stets gegenwärtig und augenblicklich offenbar?“
An unnamed devotee/inquirer addressing Shiva (Śarva) within Suta’s narration