अगस्त्य उवाच । अन्नं पचस्व दैत्येन्द्र किंचित्तृप्तिर्भविष्यति । एवमस्त्विति दैत्येन्द्रः पक्वमाह महामुने
agastya uvāca | annaṃ pacasva daityendra kiṃcittṛptirbhaviṣyati | evamastviti daityendraḥ pakvamāha mahāmune
অগস্ত্য ক’লে—“হে দৈত্যেন্দ্ৰ, অন্ন ৰান্ধা; কিঞ্চিৎ তৃপ্তি নিশ্চয় হ’ব।” দৈত্যেন্দ্ৰে ক’লে—“এৱমস্তু,” আৰু মহামুনিক ক’লে—“পকিল।”
Agastya (first half); Ilvala (second half, replying as daityendra)
Tirtha: प्रभास
Type: kshetra
Listener: शौनकादयः
Scene: अगस्त्यः स्थिरासनः, तेजोमयः; दैत्येन्द्रः पाकशालातः निवर्त्य ‘पक्वम्’ इति निवेदयति; वातावरणे अग्निकुण्ड-धूमः, पात्राणि; मुनिवाक्ये सूक्ष्म-हास्य/निश्चय-रेखा।
A dharmic sage remains steady and fearless, responding to threats with calm mastery rather than agitation.
Prabhāsa-kṣetra, presented as the setting where dharma prevails through the sage’s power.
None; it is narrative dialogue leading to the demon’s downfall.