भरतवंशी नरेश! तुम अपने समस्त भाइयों तथा महामना भूपालोंके साथ जाकर समरभूमिमें कौरवोंका सामना करो। तात! आजके पाँचवें दिन यह सारी पृथ्वी तुम्हारी हो जायगी ।। नित्यं च पुरुषव्याप्र धर्ममेवानुचिन्तय । आनुृशंस्यं तपो दान क्षमां सत्यं च पाण्डव
bharatavaṁśī nareśa! tvaṁ svān sarvān bhrātṝn mahāmanobhiś ca bhūpālaiḥ saha gatvā samare kauravān pratiyudhyasva. tāta! adya pañcame divase sā sarvā pṛthivī tava bhaviṣyati. nityaṁ ca puruṣavyāghra dharmam evānucintaya; ānuśaṁsyaṁ tapo dānaṁ kṣamāṁ satyaṁ ca pāṇḍava.
ব্যাসে ক’লে—ভৰতবংশীয় নৰেশ! তোমাৰ সকলো ভ্ৰাতৃ আৰু মহামনা ভূপালসকলৰ সৈতে গৈ ৰণভূমিত কৌৰৱসকলক সম্মুখীন কৰা। তাত, এই একেই পঞ্চম দিনত এই সমগ্ৰ পৃথিৱী তোমাৰ হ’ব। আৰু হে পুৰুষব্যাঘ্ৰ, হে পাণ্ডৱ! নিত্যে কেৱল ধৰ্মকেই চিন্তা কৰা—কৰুণা, তপ, দান, ক্ষমা আৰু সত্যক॥
व्यास उवाच
Even amid war and the pursuit of sovereignty, the ruler must keep dharma foremost—cultivating compassion, disciplined restraint, generosity, forgiveness, and truth as guiding virtues.
Vyāsa addresses a Bharata-line king among the Pāṇḍavas, urging him to confront the Kauravas with his brothers and allied kings, while simultaneously reminding him to remain anchored in dharma and its key virtues.