Śaineya’s Breakthrough and Reunion with Arjuna (शैनेयस्य समागमः)
तव जिद्दामभिप्रायं विदित्वा पाण्डवान् प्रति | आर्तप्रलापांश्व बहूनू मनुजाधिपसत्तम,नृपश्रेष्ठ! सम्पूर्ण लोकोंके तत्त्वज्ञ तथा सर्वलोकेश्वर भगवान् श्रीकृष्णने जब यह जान लिया कि आप सर्वथा सदगुणशून्य हैं, अपने पुत्रोंपर पक्षपात रखते हैं, धर्मके विषयमें आपके मनमें दुविधा बनी हुई है, पाण्डवोंके प्रति आपके हृदयमें डाह है, आप उनके प्रति कुटिलतापूर्ण मनसूबे बाँधते रहते हैं और व्यर्थ ही आर्त मनुष्योंके समान बहुत-सी बातें बनाते हैं, तब उन्होंने कौरव-पाण्डवोंके महान् युद्धका आयोजन किया
tava jid-dāmabhiprāyaṃ viditvā pāṇḍavān prati | ārta-pralāpāṃś ca bahūn manu-jādhipa-sattama nṛpa-śreṣṭha | sampūrṇa-lokānāṃ tattva-jñaḥ sarva-lokeśvaraḥ bhagavān śrī-kṛṣṇaḥ yadā etad ajānāt yathā tvaṃ sarvathā sad-guṇa-śūnyaḥ asi, putreṣu pakṣapātaṃ karoṣi, dharme tava manasi dvidhā bhavati, pāṇḍaveṣu tava hṛdaye dāhaḥ asti, teṣu kuṭilatā-pūrṇaṃ manasūbaṃ badhnāsi, ca vṛthā ārta-manuṣya-vat bahūni vacanāni pralapasi, tadā saḥ kaurava-pāṇḍavayoḥ mahato yuddhasya āyojanaṃ cakāra ||
সঞ্জয়ে ক’লে—হে মনুজাধিপসত্তম! পাণ্ডৱসকলৰ প্ৰতি তোমাৰ হঠী অভিপ্ৰায় আৰু তোমাৰ বহু আৰ্ত, আত্মদীন বাক্য জানি, সৰ্বলোকতত্ত্বজ্ঞ আৰু সৰ্বলোকেশ্বৰ শ্ৰীকৃষ্ণে বুজিলে যে তুমি সম্পূৰ্ণ গুণশূন্য—পুত্ৰসকলৰ প্ৰতি পক্ষপাতী, ধৰ্ম বিষয়ে দ্বিধাগ্ৰস্ত, পাণ্ডৱসকলৰ প্ৰতি ঈৰ্ষাত দহি থকা, তেওঁলোকৰ বিৰুদ্ধে কুটিল কৌশল ৰচি থকা আৰু দুঃখিত মানুহৰ দৰে ব্যৰ্থ বহু কথা কোৱা। সেয়ে তেওঁ কৌৰৱ-পাণ্ডৱৰ মহাযুদ্ধ সংঘটিত হ’বলৈ দিলে।
संजय उवाच
A ruler’s moral failure—favoritism, envy, and deceit—destabilizes dharma and invites catastrophic consequences; the narrative frames the war as arising when such entrenched adharma is clearly recognized and allowed to reach its inevitable outcome.
Sañjaya addresses the blind king (Dhṛtarāṣṭra), stating that Kṛṣṇa discerned the king’s biased and hostile intent toward the Pāṇḍavas and, seeing his lack of virtue and confusion about dharma, proceeded to bring about the great Kaurava–Pāṇḍava war.