Previous Verse
Next Verse

Shloka 17

अविमुक्तक्षेत्रमाहात्म्य — काशी-वाराणसी में मोक्ष, लिङ्ग-तीर्थ-मानचित्र, और उपासना-विधि

प्रवृत्तनृत्तानुगताप्सरोगणं प्रहृष्टनानाविधपक्षिसेवितम् प्रनृत्तहारीतकुलोपनादितं मृगेन्द्रनादाकुलमत्तमानसैः

pravṛttanṛttānugatāpsarogaṇaṃ prahṛṣṭanānāvidhapakṣisevitam pranṛttahārītakulopanāditaṃ mṛgendranādākulamattamānasaiḥ

তাত আগবঢ়া নৃত্যৰ সৈতে অপ্সৰাগণ আনন্দে নাচিছিল; নানা বিধ পখী হৰ্ষে সেই স্থানত বিচৰণ কৰিছিল। নাচি থকা সেউজীয়া টিয়াৰ কলৰৱে স্থানখন মুখৰিত, আৰু সিংহনাদৰ কোলাহলে সকলোৰে মন মদমত্ত—এনে বিস্ময়-আনন্দত পশু-আত্মাৰ পাশ শিথিল হৈ পতি, ভগৱান শিৱ,ৰ দিশে অন্তৰ্মুখ হয়।

pravṛttaset in motion, proceeding
pravṛtta:
nṛttadance
nṛtta:
anugatafollowing, accompanying
anugata:
apsarogaṇamhosts of Apsarases
apsarogaṇam:
prahṛṣṭadelighted, exhilarated
prahṛṣṭa:
nānā-vidhaof many kinds
nānā-vidha:
pakṣibird
pakṣi:
sevitamfrequented, inhabited
sevitam:
pranṛttadancing, actively moving
pranṛtta:
hārīta-kulaflocks of green parrots
hārīta-kula:
upanāditammade to resound, filled with sound
upanāditam:
mṛga-indralord of beasts (lion)
mṛga-indra:
nādaroar, sound
nāda:
ākulatumultuous, filled, agitated
ākula:
mattaintoxicated, enraptured
matta:
mānasaiḥby minds (of beings present)
mānasaiḥ:

Suta Goswami (narrating to the sages of Naimisharanya)