Previous Verse
Next Verse

Shloka 79

वासिष्ठकथनम् (आदित्य–सोमवंशवर्णनम् तथा रुद्रसहस्रनाम-प्रशंसा)

तीक्ष्णोपायश् च हर्यश्वः सहायः कर्मकालवित् विष्णुः प्रसादितो यज्ञः समुद्रो वडवामुखः

tīkṣṇopāyaś ca haryaśvaḥ sahāyaḥ karmakālavit viṣṇuḥ prasādito yajñaḥ samudro vaḍavāmukhaḥ

তেওঁ তীক্ষ্ণ আৰু অচ্যুত উপায়ৰ অধিকারী; হৰ্যশ্ব—দ্ৰুত অশ্বৰ অধিপতি; সদা সহায়; কৰ্ম-ক্রিয়াৰ যথাযথ কালৰ জ্ঞাতা। তেওঁ বিষ্ণু—সৰ্বব্যাপী; প্ৰসন্ন হৈ আৰাধিত; তেওঁ নিজেই যজ্ঞ; তেওঁ সমুদ্ৰ; আৰু গভীৰতাক দহন কৰা বডবামুখ অগ্নিও তেওঁ।

तीक्ष्णोपायःone whose means (upāya) are sharp/decisive and effective
तीक्ष्णोपायः:
and
:
हर्यश्वःhe of tawny/swift horses (swift-moving power)
हर्यश्वः:
सहायःhelper, supporter
सहायः:
कर्मकालवित्knower of the right time (kāla) for actions/rituals
कर्मकालवित्:
विष्णुःall-pervading one (also indicating Hari as Shiva’s pervasion)
विष्णुः:
प्रसादितःthe one who is pleased/propitiated, bestower of grace
प्रसादितः:
यज्ञःsacrifice, the embodied yajña
यज्ञः:
समुद्रःocean, cosmic depth
समुद्रः:
वडवामुखःthe mare-faced submarine fire (vaḍavānala), devouring power within the waters
वडवामुखः:

Suta Goswami