Previous Verse
Next Verse

Shloka 143

वासिष्ठकथनम् (आदित्य–सोमवंशवर्णनम् तथा रुद्रसहस्रनाम-प्रशंसा)

आषाढश् च सुषाढश् च स्कन्धदो हरितो हरः वपुरावर्तमानो ऽन्यो वपुःश्रेष्ठो महावपुः

āṣāḍhaś ca suṣāḍhaś ca skandhado harito haraḥ vapurāvartamāno 'nyo vapuḥśreṣṭho mahāvapuḥ

তেওঁ আষাঢ় আৰু সুষাঢ়—অচল আৰু পৰম অচল; স্কন্ধদ, বল-আধাৰ দাতা; হৰিতবৰ্ণ আৰু হৰ—বন্ধনহৰ। তেওঁ দেহ ৰূপান্তৰকাৰী, নানা ৰূপ ধৰি ‘অন্য’ যেন প্ৰকাশিত; তথাপি তেওঁয়েই শ্ৰেষ্ঠ ৰূপ, মহাবপু পৰমেশ্বৰ।

आषाढःsteadfast/unyielding
आषाढः:
सुषाढःperfectly steadfast, supremely firm
सुषाढः:
स्कन्धदःgiver of support/strength (bestower of ‘skandha’, shoulder-bearing power)
स्कन्धदः:
हरितःgreen-hued, all-nourishing
हरितः:
हरःremover (of sins, pāśa/bondage), the Destroyer
हरः:
वपुरावर्तमानःone who causes the turning/transforming of bodies, revolving through embodiments
वपुरावर्तमानः:
अन्यःthe other, the one who becomes different (assumes other forms)
अन्यः:
वपुःश्रेष्ठःthe best/supreme embodiment, most excellent form
वपुःश्रेष्ठः:
महावपुःof great body, vast cosmic form
महावपुः:

Suta Goswami (narrating the Shiva Sahasranama to the sages at Naimisharanya)