Previous Verse
Next Verse

Shloka 4

क्षुपदधीचिसंवादः — शिलादतपः, वरसीमा, मेघवाहनकल्पे त्रिदेवसमागमः

ततः प्रणम्य देवेशं सहस्राक्षं सहामरैः प्रोवाच मुनिशार्दूल कृताञ्जलिपुटो हरिम्

tataḥ praṇamya deveśaṃ sahasrākṣaṃ sahāmaraiḥ provāca muniśārdūla kṛtāñjalipuṭo harim

তাৰ পাছত দেৱেশ সহস্ৰাক্ষ ইন্দ্ৰক অমৰসমূহসহ প্ৰণাম কৰি, মুনিশ্ৰেষ্ঠে হাত জোৰি হৰিক নিবেদন কৰিলে। (পাশে আবদ্ধ জীৱেও পতিস্বৰূপ প্ৰভুৰ শৰণ ল’লে, তেওঁৰ অনুগ্ৰহে বন্ধনমোচনৰ পথ প্ৰকাশ পায়।)

tataḥthen/thereupon
tataḥ:
praṇamyahaving bowed/prostrated
praṇamya:
deveśamto the Lord of the gods
deveśam:
sahasrākṣamthe thousand-eyed one (Indra)
sahasrākṣam:
saha-amaraiḥtogether with the immortals (devas)
saha-amaraiḥ:
provācaspoke/addressed
provāca:
muni-śārdūlaḥthe tiger among sages (a great sage)
muni-śārdūlaḥ:
kṛta-añjali-puṭaḥhaving formed the añjali (palms joined) gesture
kṛta-añjali-puṭaḥ:
harimHari (Vishnu)
harim:

Suta Goswami (narrating the scene; internal speaker: a great sage addressing Hari)