स्नात्वाऽर्चयेन्नरो भक्त्या सोपवासो जितेन्द्रियः । संपूज्य विधिवद्देवं दद्याद्विप्रेषु दक्षिणाम् । सर्वकामसमृद्धस्तु स याति परमं पदम् इति श्रीस्कांदे महापुराण एकाशीतिसाहरूया संहितायां सप्तमे प्रभासखण्डे प्रथमे प्रभासज्ञेत्रमाहात्म्ये सिद्धेश्वरमाहात्म्यवर्णनंनाम षट्सप्तत्युत्तरशततमोऽध्यायः
snātvā'rcayennaro bhaktyā sopavāso jitendriyaḥ | saṃpūjya vidhivaddevaṃ dadyādvipreṣu dakṣiṇām | sarvakāmasamṛddhastu sa yāti paramaṃ padam iti śrīskāṃde mahāpurāṇa ekāśītisāharūyā saṃhitāyāṃ saptame prabhāsakhaṇḍe prathame prabhāsajñetramāhātmye siddheśvaramāhātmyavarṇanaṃnāma ṣaṭsaptatyuttaraśatatamo'dhyāyaḥ
بعد الاغتسال، ينبغي للرجل أن يعبد بتفانٍ—صائمًا، كابحًا حواسَّه. فإذا أتمّ تكريم الربّ على وفق الشعائر، فليقدّم الدَّكشِنا للبراهمة. ومن نال وفرةَ كلّ المرادات المشروعة بلغ المقامَ الأعلى. هكذا تنتهي «عظمة سِدّهيشڤرا» الفصلُ السادس والسبعون بعد المئة من برابهاسا خَنْدَة في شري سكَندا مهابورانا، ضمن مهاطمية برابهاسَكشِترا.
Īśvara (Śiva) for the instruction; narratorial colophon for the closure
Tirtha: Siddheśvara
Type: kshetra
Scene: A pilgrim completes the Siddheśvara rite: bathing, offering flowers and bilva to the liṅga, observing a fast with composed senses, then placing dakṣiṇā into the hands of brāhmaṇas; the shrine glows with lamps at the chapter’s close.
Devotion at a tīrtha is perfected by discipline (fasting, sense-restraint), correct worship, and generous giving—leading to both worldly well-being and the highest goal.
Siddheśvara in Prabhāsakṣetra, praised as a place where worship yields comprehensive merit and spiritual attainment.
Bathe, worship with devotion, fast, restrain the senses, perform proper pūjā, and give dakṣiṇā to brāhmaṇas.