द्रौपद्याः शोकवचनम्
Draupadī’s Lament and Indictment of Misfortune
यस्यां भीमस्तथा शेते मृगराज इव श्वसन् । वैशम्पायनजी कहते हैं--राजन्! ऐसा कहती हुई मनस्विनी द्रौपदीने उस भवनमें प्रवेश किया, जिसमें सिंहकी भाँति साँसें खींचते हुए भीमसेन सो रहे थे ।।
yasyāṃ bhīmas tathā śete mṛgarāja iva śvasan |
Sinabi ni Vaiśampāyana: O Hari, si Draupadī—matatag ang loob—ay pumasok sa tahanang yaon, kung saan natutulog si Bhīmasena, humihinga nang mabigat na wari’y leon. Ipinakikita ng tagpong ito ang lihim na pamumuhay ng mga Pāṇḍava sa lupain ni Virāṭa: kahit nakabalatkayo at nasa gawaing pangtahanan, nananatiling lantad ang nakapanghihilakbot na lakas ni Bhīma; at ang sinadyang paglapit ni Draupadī ay tanda ng pagbabantay, pagtitiis, at bigat ng dharma sa pamumuhay na palihim sa ilalim ng panganib.
वैशम्पायन उवाच
Even under concealment and hardship, inner nature and duty persist: Bhīma’s protective power remains palpable, while Draupadī’s composed resolve reflects ethical endurance—maintaining purpose and vigilance without abandoning dharma during perilous anonymity.
Vaiśampāyana describes Draupadī entering the place where Bhīma is asleep; Bhīma’s heavy, lion-like breathing emphasizes his latent strength. The moment sets a tense domestic scene within the Pandavas’ hidden year in Virāṭa’s domain.