शकुनि (हिरण्मय-पक्षी) उपदेशः — Vighasāśin and the Difficulty of Gārhasthya
दुराधर्ष पद चैव गच्छन्ति विघसाशिन: । सायंप्रातर्विभज्यान्नं स्वकुटुम्बे यथाविधि,महाभारत <८७७७ सुवर्णमय पक्षीके रूपमें देवराज इन्द्रका संन्यासी बने हुए ब्राह्मण-बालकोंको उपदेश क्योंकि विघसाशी पुरुष प्रात:-सायंकाल विधि-विधानपूर्वक अपने कुटुम्बमें अन्नका विभाग करके दुर्जय अविनाशी पदको प्राप्त कर लेते हैं। देवताओं, पितरों, अतिथियों तथा अपने परिवारके अन्य सब लोगोंको अन्न देकर जो सबसे पीछे अवशिष्ट अन्न खाते हैं, उन्हें विघसाशी कहा गया है
durādharṣa-padaṁ caiva gacchanti vighasāśinaḥ | sāyaṁ prātar vibhajyānnaṁ sva-kuṭumbe yathā-vidhi ||
Yaong namumuhay bilang vighasāśin—kumakain lamang ng natira matapos maipamahagi ang pagkain ayon sa wastong tuntunin—ay nakaaabot sa kalagayang di-masasalakay. Umaga at gabi, matapos hatiin ang pagkain sa loob ng sambahayan ayon sa nararapat na paraan, sila’y umuunlad tungo sa layuning mahirap daigin; sapagkat ang kanilang buhay ay inayos ng tungkulin: inuuna ang paggalang sa mga diyos, sa mga ninuno, sa mga panauhin, at sa mga umaasa, saka lamang kinukuha ang natitira para sa sarili.
अजुन उवाच
A householder should distribute food properly—honoring gods, ancestors, guests, and dependents first—and eat only the remainder; such disciplined, other-first conduct leads toward an unconquerable spiritual goal.
Arjuna states a dharma teaching: those called vighasāśins, who follow the rule of morning-and-evening distribution of food in the household and eat last, are said to attain a secure, hard-to-overcome state.