युधिष्ठिरस्य धनंजय-प्रति गर्हा
Yudhiṣṭhira’s Reproach to Dhanaṃjaya
स पाण्डवानां प्रवरै: सर्वतः समभिद्रुत: । उदीरयन ब्राह्ममस्त्रं शरैरापू्रयद् दिश:
sa pāṇḍavānāṁ pravaraiḥ sarvataḥ samabhidrutaḥ | udīrayan brāhmam astraṁ śarair āpūrayad diśaḥ ||
Sinabi ni Sañjaya: Nang si Karṇa ay salakayin mula sa lahat ng panig ng mga pangunahing mandirigma ng mga Pāṇḍava, kanyang tinawag ang sandata ni Brahmā (Brahmāstra); at sa pamamagitan ng bagyong mga palaso, pinuno at tinakpan niya ang mga direksiyon. Ipinakikita ng tagpong ito na sa sukdulan ng labanan, ang mandirigma’y kumakapit sa pinakamataas na sandatang nasa kanyang kamay—isang pag-akyat ng antas na nagpapatingkad sa galing, at nagpapabigat din sa pananagutang moral ng karahasan.
संजय उवाच
The verse highlights the ethical tension of warfare: when surrounded and pressured, a warrior may resort to supreme force. Such power displays valor, yet it also raises the question of restraint—how far one should escalate violence even when acting within a warrior’s duty.
Karna is attacked from all sides by leading Pāṇḍava fighters. In response, he invokes the Brāhmāstra and releases a dense barrage of arrows that seems to cover the quarters, pushing back the encirclement through overwhelming force.