Karṇa’s Camp-Council Discourse: Dhṛtarāṣṭra’s Lament, Sañjaya’s Counsel, and Karṇa’s Request for Śalya
Book 8, Chapter 22
महाराज! इससे कुपित होकर प्रतापी सहदेवने अपने धनुषपर मृत्यु, काल और यमराजके समान भयंकर बाण रखा ।। विकृष्य बलवच्चापं तव पुत्राय सोडसृजत् । स तं निर्भिद्य वेगेन भित्त्वाच कवचं महत्,फिर उस धनुषको बलपूर्वक खींचकर उसने आपके पुत्रपर वह बाण छोड़ दिया। राजन! वह बाण दुःशासनको तथा उसके विशाल कवचको भी वेगपूर्वक विदीर्ण करके बाँबीमें घुसनेवाले सर्पके समान धरतीमें समा गया। महाराज! इससे आपका महारथी पुत्र मूर्च्छित हो गया
sañjaya uvāca |
mahārāja! etena kupitaḥ pratāpī sahadevaḥ svadhanur-mṛtyu-kāla-yamarāja-sadṛśaṃ bhayaṅkaraṃ bāṇam āropayat ||
vikṛṣya balavac cāpaṃ tava putrāya so 'sṛjat |
sa taṃ nirbhidya vegeṇa bhittvā ca kavacaṃ mahat,
bhūmau bilapraveśī sarpa iva samāviśat |
mahārāja! etena tava mahārathī putro mūrcchitaḥ abhavat ||
Wika ni Sañjaya: “O Hari, dahil sa galit na idinulot nito, ang magiting na si Sahadeva ay naglagay sa kanyang busog ng isang palasong nakapanghihilakbot, na wari’y Kamatayan, Panahon, at si Yama mismo. Hinila niya nang buong lakas ang busog at pinakawalan iyon sa iyong anak. Ang palaso’y sumibat nang matulin, tumagos sa kanya at bumasag sa kanyang malaking baluti, at saka bumaon sa lupa na parang ahas na pumapasok sa lungga. O Hari, dahil dito, ang iyong anak na dakilang mandirigmang nakasakay sa karwahe ay nawalan ng malay.”
संजय उवाच
The verse underscores how anger in war can unleash near-unstoppable force, framed through the imagery of Mṛtyu, Kāla, and Yama—reminding that violence, once set in motion, quickly exceeds human control and brings immediate consequences.
Sañjaya reports that Sahadeva, enraged, draws his bow and shoots a terrifying arrow at Duḥśāsana. The arrow pierces Duḥśāsana and his armor and then disappears into the earth; Duḥśāsana is left unconscious.