Dhṛtarāṣṭra–Sañjaya-saṃvādaḥ; madhyāhna-saṅgrāma-pravṛttiḥ
Dhritarashtra–Sanjaya dialogue and the midday battle escalation
इस प्रकार श्रीमह्या भारत भीष्मपर्वके अन्तर्गत भीष्मवधपर्वमें सातवें दिनका युद्धविषयक इकक््यासीवाँ अध्याय पूरा हुआ
Iti prakāraṃ Śrīmahābhārate Bhīṣmaparvake antargataṃ Bhīṣmavadhaparvaṇi saptame dine yuddhaviṣayakam ekāśītitamo 'dhyāyaḥ pūrṇaḥ.
Sa ganitong paraan, sa kagalang-galang na Mahābhārata, sa loob ng Bhīṣma Parva—lalo na sa bahaging tumatalakay sa pagpaslang kay Bhīṣma—natapos ang ika-81 kabanata, na nagsasalaysay ng mga pangyayari sa digmaan sa ikapitong araw. Ipinahihiwatig ng pormulang pangwakas na ito ang etikal na balangkas ng epiko: kahit sa gitna ng karahasan, maingat na inayos ang salaysay, tinatakdaan ng araw, at inilalagay sa konteksto ng dharma sa pamamagitan ng kapalaran ni Bhīṣma at ng paglalantad ng dharma sa larangan ng labanan.
संजय उवाच
This is a colophon marking the completion of a chapter. Its implicit teaching is that the Mahābhārata frames warfare within an ordered moral and narrative accounting—events are not random violence but part of a dharmic inquiry, here oriented toward Bhīṣma’s destined fall and the ethical tensions of the battlefield.
The text signals that the eighty-first chapter—describing the seventh day’s battle events within the Bhīṣma-vadha section of the Bhīṣma Parva—has ended. It functions as an editorial/narrative closure rather than a spoken verse of action.