Parīkṣit-janma-saṃkaṭa and Kuntī’s petition to Vāsudeva (परिक्षिज्जन्मसंकटं कुन्त्याः प्रार्थना च)
इस प्रकार श्रीमहाभारत आश्वमेधिकपरव्वके अन्तर्गत अनुगीतापर्वमें द्रव्य लानेका उपक्रमविषयक चौंयठवाँ अध्याय पूरा हुआ
iti prakāraṁ śrīmahābhārata āśvamedhika-parvaṇi antargata anugītā-parvaṇi dravya-lānopakrama-viṣayakaḥ catuḥṣaṣṭitamo ’dhyāyaḥ pūrṇaḥ
Sa ganitong paraan nagwakas ang ika-animnapu’t apat na kabanata, hinggil sa pagsisimula ng pagdadala ng mga kinakailangang sangkap, sa bahaging Anugītā na nasa loob ng Aśvamedhika Parva ng kagalang-galang na Mahābhārata. Ang pangwakas na kolofon na ito’y hudyat ng paglipat mula sa aral tungo sa praktikal na paghahanda, na binibigyang-diin na ang matuwid na layon ay dapat sandigan ng maayos na pagsisikap at wastong mga paraan.
वैशम्पायन उवाच
As a colophon, the verse does not teach through argument but through framing: it underscores that dharmic intentions (especially ritual or public duties) require proper preparation—gathering the necessary means and proceeding in an orderly, responsible way.
The narrator marks the completion of a chapter in the Anugītā section within the Aśvamedhika Parva, specifying that the chapter’s topic was the undertaking of bringing materials (requisites), and formally closes it.