Kuntī’s Retrospective Uddharṣaṇa and Renunciatory Resolve (कुन्त्युद्धर्षण-प्रत्याख्यानम्)
सुस्वरं रुरुदे धीमान् मातु: पादावुपस्पृशन् । फिर तो समस्त पाण्डव अपने ताऊके दर्शनकी इच्छासे बड़ी उतावलीके साथ आगे बढ़े। बुद्धिमान् सहदेव तो बड़े वेगसे दौड़े और जहाँ कुन्ती थी
su-svaraṁ rurude dhīmān mātuḥ pādāv upaspṛśan |
Wika ni Vaiśampāyana: Si Sahadeva na marunong, habang hinahaplos ang mga paa ng kanyang ina, ay umiyak nang malakas sa malinaw at tumatagos na tinig. Sa pananabik na masilayan ang kanilang nakatatandang tiyuhin (Dhṛtarāṣṭra), nagmadali pasulong ang lahat ng Pāṇḍava; datapwat si Sahadeva, na nauna sa pagtakbo, ay nakarating sa kinaroroonan ni Kuntī, niyakap ang dalawang paa ng ina at napahagulhol nang di mapigil—isang gawang nagpapakita ng pagtalima sa tungkulin ng anak, paggalang sa matatanda, at bigat ng dharma sa muling pagkikita matapos ang pagdurusa.
वैशम्पायन उवाच
The verse highlights dharma expressed as reverence to one’s mother and elders: touching the feet signifies humility, gratitude, and seeking blessings, while Sahadeva’s tears show the ethical depth of familial bonds after prolonged hardship.
As the Pāṇḍavas hasten forward eager to see their elder Dhṛtarāṣṭra, Sahadeva runs ahead to Kuntī, reaches her first, touches and holds her feet, and weeps openly—marking an emotionally charged reunion in the forest-ascetic setting of the Āśramavāsika episode.