Adhyāya 152 — Bhīṣma’s Authorization for Yudhiṣṭhira’s Return to the Capital (नगरप्रवेशानुज्ञा)
अन्यथा बहुबुद्धयाढ्यो वाक््यं वदति संसदि । अन्यथैव हाहंवादी दुर्बलं वदते वच:
anyathā bahubuddhyāḍhyo vākyaṃ vadati saṃsadi | anyathaiva hāhaṃvādī durbalaṃ vadate vacaḥ ||
Sabi ni Maheshvara: “Ang taong sagana sa pag-unawa ay nagsasalita sa kapulungan sa isang paraan—maingat, may paghatol, at angkop sa pagkakataon. Ngunit ang palalong mapag-angat ng sarili ay nagsasalita nang lubhang naiiba, bumibigkas ng mahihina at di-mapagkakatiwalaang salita. Ang may taglay na kaalaman at praktikal na paghatol, bihasa sa pagtitimbang ng mga pagpipilian, at nagtatanong ng kanyang pag-aalinlangan sa iba’t ibang karapat-dapat na tagapagsalita, ay hindi nahuhulog sa pagdurusa.”
श्रीमहेश्वर उवाच
Cultivate knowledge and practical discernment, consult capable people to resolve doubts, and speak appropriately in public; avoid ego-driven boasting, which produces weak and untrustworthy speech and leads to trouble.
Śrīmaheśvara is instructing about conduct and speech: he contrasts the measured words of a truly intelligent person in an assembly with the feeble talk of an ‘I-centered’ braggart, and commends seeking clarification from multiple competent speakers to avoid adversity.