भीमस्य जलान्वेषणं तथा वनविश्रान्तिः
Bhīma’s Search for Water and the Forest Halt
तमुद्यतं रथेनैकमाशुकारिणमाहवे । अनेकमिव संत्रासान्मेनिरे तत्र कौरवा:
tam udyataṁ rathenaikam āśukāriṇam āhave | anekam iva saṁtrāsān menire tatra kauravāḥ ||
Sinabi ni Vaiśampāyana: Nang makita nilang sumasalakay siya—mag-isa sa kaniyang karwaheng pandigma, at ubod ng bilis sa labanan—ang mga Kaurava roon, dahil sa labis na takot, ay inakala siyang para bang marami. Ipinakikita ng tagpong ito na ang tapang at husay sa digmaan ay nakapagpapalaki sa presensya ng iisang mandirigma, samantalang ang sindak ay bumabaluktot sa pagtanaw at nagpapahina sa loob ng isang hukbo.
वैशम्पायन उवाच
Fear can distort judgment: when an army loses composure, even a single resolute warrior appears multiplied. The verse highlights the ethical-psychological dimension of warfare—steadfastness strengthens, panic weakens.
A swift warrior (contextually King Drupada) advances alone in his chariot and showers attacks so effectively that the Kauravas, terrified, perceive him as if he were many fighters rather than one.