Ādi Parva, Adhyāya 103 — Dhṛtarāṣṭra–Gāndhārī Vivāha: Proposal, Consent, and the Vow
सुहृदां यतमानानामाप्तै: सह चिकित्सकै: । जगामास्तमिवादित्य: कौरव्यो यमसादनम्,उनके हितैषी सगे-सम्बन्धियोंने नामी और विश्वसनीय चिकित्सकोंके साथ उनके रोग- निवारणकी पूरी चेष्टा की, तो भी जैसे सूर्य अस्ताचलको चले जाते हैं, उसी प्रकार वे कौरवनरेश यमलोकको चले गये
suhṛdāṃ yatamānānām āptaiḥ saha cikitsakaiḥ | jagāmāstam ivādityaḥ kauravyo yamasādanam ||
Sinabi ni Vaiśampāyana: Bagaman taimtim na nagsikap ang mga kaibigan at kamag-anak na nagmamalasakit, kasama ang mga manggagamot na mapagkakatiwalaan, upang siya’y pagalingin, ang haring Kaurava ay umalis pa rin patungo sa tahanan ni Yama—gaya ng araw na lumulubog sa kanyang paglubugan. Ipinahihiwatig ng taludtod ang hangganan ng pagsisikap ng tao sa harap ng katiyakan ng kamatayan, kahit tapat at bihasa ang pag-aalaga.
वैशम्पायन उवाच
Even sincere, well-intentioned effort supported by competent and trusted help cannot ultimately prevent death; the verse highlights the inevitability of mortality and the ethical value of compassionate striving despite uncertain outcomes.
The narrator states that the Kaurava king, though attended by well-wishers and reliable physicians who tried their best to cure him, still died and went to Yama’s realm, compared poetically to the sun setting.