Previous Verse
Next Verse

Shloka 57

Adhyaya 17: लिङ्गोद्भव—ब्रह्मविष्ण्वहङ्कार-शमनं, ओंकार-प्रादुर्भावः, मन्त्र-तत्त्वं च

वेदशब्देभ्य एवेशं विश्वात्मानमचिन्तयत् तदाभवदृषिर्वेद ऋषेः सारतमं शुभम्

vedaśabdebhya eveśaṃ viśvātmānamacintayat tadābhavadṛṣirveda ṛṣeḥ sāratamaṃ śubham

Mula sa mismong mga tunog ng Veda, pinagmuni-munihan ng Ṛṣi si Īśa—si Śiva, ang Panloob na Sarili ng sansinukob. At mula sa pagninilay na iyon, ang Veda mismo ay nahayag na parang isang Ṛṣi, naging pinakadakila at pinakamasaganang diwa para sa pantas.

वेदशब्देभ्यःfrom the Vedic sounds/utterances
वेदशब्देभ्यः:
एवindeed, alone
एव:
ईशम्the Lord (Īśa, Shiva)
ईशम्:
विश्वात्मानम्the Universal Self, the indwelling Atman of all
विश्वात्मानम्:
अचिन्तयत्he contemplated/meditated upon
अचिन्तयत्:
तदाthen
तदा:
अभवत्became/manifested
अभवत्:
ऋषिःa seer, rishi
ऋषिः:
वेदःthe Veda (as revealed knowledge)
वेदः:
ऋषेःof the sage
ऋषेः:
सारतमम्the most essential/excellent essence
सारतमम्:
शुभम्auspicious, holy.
शुभम्:

Suta Goswami (narrating the Purva-Bhaga account to the sages of Naimisharanya)