तां नूपुरांतरप्राप्त्यै कुत्र द्रक्ष्यामि सांप्रतम् । इत्थं वितर्क्य बहुधा नि श्चिकाय महामतिः
tāṃ nūpurāṃtaraprāptyai kutra drakṣyāmi sāṃpratam | itthaṃ vitarkya bahudhā ni ścikāya mahāmatiḥ
“บัดนี้เราจะไปพบ (หรือค้นหา) นางที่ใด เพื่อจะได้กำไลข้อเท้านั้นคืนมา?” ครั้นไตร่ตรองหลากหลายประการแล้ว ผู้มีปัญญาเฉียบแหลมนั้นก็ตัดสินใจแน่วแน่
Narrator (contextual; Setukhaṇḍa narrative voice)
Scene: नायकः बहुधा वितर्क्य अन्ततः निश्चयं करोति; मुखे दृढता, नेत्रेषु योजना; पृष्ठे नगर-द्वार/प्रासाद-रेखा।
It illustrates how obsessive pursuit of an object can harden into resolve; Purāṇic ethics often contrasts such resolve with dhārmic determination aimed at worship and pilgrimage.
The verse sits within Setukhaṇḍa’s Setu-region context, but it does not directly glorify a named tīrtha.
None is stated here.