Previous Verse
Next Verse

Shloka 29

Varaha-Pradurbhava Context: Prahlada’s Bhakti, Narasimha’s Ugra-Form, and Shiva’s Sharabha Intervention

स्तोष्यामस्त्वां कथं भासि देवदेव मृगाधिप स्तुतो ऽपि विविधैः स्तुत्यैर् भावैर्नानाविधैः प्रभुः

stoṣyāmastvāṃ kathaṃ bhāsi devadeva mṛgādhipa stuto 'pi vividhaiḥ stutyair bhāvairnānāvidhaiḥ prabhuḥ

ข้าแต่เทวเทพ ผู้เป็นมฤคาธิปะ ผู้เป็นปศุปติ เราจะสรรเสริญพระองค์อย่างไรได้? พระองค์ส่องประกายเกินประมาณ แม้ถูกสรรเสริญด้วยบทสวดนานาและภาวะแห่งภักติหลากหลาย พระผู้เป็นเจ้ายังอยู่เหนือวาจาและใจ พรรณนาไม่สิ้นและไม่รู้หมดสิ้น

स्तोष्यामः (stoṣyāmaḥ)we shall praise
स्तोष्यामः (stoṣyāmaḥ):
त्वाम् (tvām)You
त्वाम् (tvām):
कथम् (katham)how/ in what way
कथम् (katham):
भासि (bhāsi)You shine/You appear
भासि (bhāsi):
देवदेव (devadeva)O God of gods
देवदेव (devadeva):
मृगाधिप (mṛgādhipa)O Lord of creatures/Paśupati
मृगाधिप (mṛgādhipa):
स्तुतः अपि (stutaḥ api)even though praised
स्तुतः अपि (stutaḥ api):
विविधैः (vividhaiḥ)by various
विविधैः (vividhaiḥ):
स्तुत्यैः (stutyaiḥ)praises/hymns
स्तुत्यैः (stutyaiḥ):
भावैः (bhāvaiḥ)inner dispositions/devotional sentiments
भावैः (bhāvaiḥ):
नानाविधैः (nānāvidhaiḥ)of many kinds
नानाविधैः (nānāvidhaiḥ):
प्रभुः (prabhuḥ)the Lord/Sovereign
प्रभुः (prabhuḥ):

Devotees/Devas offering a stuti within Suta’s narration (contextual hymn addressed to Shiva as Pashupati)