Kirmīra-rākṣasa-saṃgamaḥ (Encounter and Slaying of Kirmīra) | किर्मीरेण सह भीमसेनसमागमः
अतिष्ठस्त्वमथैकेन पादेन नियमस्थित: । लोवप्रवृत्तिहेतुस्त्वमिति व्यासो ममाब्रवीत्,गोविन्द! आप पुण्यात्मा पुरुषोंके निवासयोग्य प्रभासतीर्थमें जाकर लोगोंको तपमें प्रवृत्त करनेके लिये शौच-संतोषादि नियमोंमें स्थित हो महातेजस्वी स्वरूपसे एक सहस्र दिव्य वर्षोतक एक ही पैरसे खड़े रहे। ये सब बातें मुझसे श्रीव्यासजीने बतायी हैं
atiṣṭhas tvam athaikena pādena niyama-sthitaḥ | loka-pravṛtti-hetus tvam iti vyāso mamābravīt, govinda | āpa puṇyātmā puruṣoṁ-ke nivāsa-yogya prabhāsatīrtha-meṁ jākar logoṁ-ko tap-meṁ pravṛtta karane-ke liye śauca-santoṣādi niyamoṁ-meṁ sthita ho mahā-tejasvī svarūp-se eka-sahasra divya-varṣotaka eka hī pair-se khaḍe rahe | ye sab bāteṁ mujhse śrī-vyāsajī-ne batāyī haiṁ
అర్జునుడు అన్నాడు— నీవు నియమసంయమాలలో స్థితుడై ఒకే పాదంపై నిలిచావు. వ్యాసుడు నాకు ఇలా చెప్పాడు— ‘ఓ గోవిందా! ప్రజలను ధర్మయుక్త నియమాచరణ వైపు కదిలించే కారణం నీవే.’ పుణ్యాత్ముడవైన నీవు సత్పురుషులు నివసించదగిన ప్రభాస తీర్థానికి వెళ్లి, శౌచం-సంతోషం మొదలైన వ్రతనియమాలలో స్థిరుడై, ప్రజలను తపస్సులో ప్రవృత్తి చేయుటకై, మహాతేజోమయ రూపంతో ఒకే పాదంపై సహస్ర దివ్య సంవత్సరాలు అచలంగా నిలిచావు—ఇది అంతా వ్యాసుడు నాకు తెలిపాడు.
अजुन उवाच
Exemplary self-discipline (niyama) and austerity (tapas) are presented as ethical catalysts: a great person’s steadfast practice—purity, contentment, and restraint—can inspire society toward dharmic conduct.
Arjuna addresses Krishna (Govinda) and recounts what Vyasa told him: Krishna once went to Prabhasa-tirtha and performed a prolonged, radiant austerity—standing on one foot for a thousand divine years—to encourage people to take up disciplined spiritual practice.