Adhyāya 240: Indriya–Manas–Buddhi–Ātman — The Inner Hierarchy and Restraint (इन्द्रिय-मनस्-बुद्धि-आत्म-क्रमः)
सत्त्वसंसेवनाद धीरो निद्रामुच्छेत्तुमरहति । विद्वानोंने योगके जो काम
sattvasaṃsevanād dhīro nidrām ucchettum arhati | vidvān yogake ye doṣāḥ kāmaḥ krodhaḥ lobhaḥ bhayaṃ pañcamaś ca svapnaḥ—ete pañca doṣān pūrṇatayā ucchedayet | eṣu krodhaṃ śamena (manonigrahena) jayet, kāmaṃ saṅkalpatyāgena parājayet, tathā dhīraḥ sattvaguṇasaṃsevanena nidrāyā ucchedaṃ kartum śaknoti |
వ్యాసుడు పలికెను—సత్త్వాన్ని సేవించుటవలన ధీరుడు నిద్రను ఛేదించుటకు యోగ్యుడగును. యోగసాధనకు విఘ్నములైన ఐదు దోషములను పండితులు చెప్పిరి—కామము, క్రోధము, లోభము, భయము, మరియు ఐదవది స్వప్నము (నిద్రాజన్య మోహము); వీటిని ఐదింటినీ మూలముతో సహా నిర్మూలించవలెను. వీటిలో క్రోధమును శమముచే, అనగా మనోనిగ్రహముచే జయించవలెను; కామమును సంకల్పత్యాగముచే పరాజయపరచవలెను; సత్త్వగుణాశ్రయముచే ధీరుడు నిద్రా-ఆలస్యములను అధిగమించును.
व्यास उवाच
Yoga is hindered by five inner defects—desire, anger, greed, fear, and dream/sleep-born distraction. They must be uprooted: anger through śama (mental restraint), desire through saṅkalpa-tyāga (renouncing craving-driven intentions), and lethargy/sleep through sustained cultivation of sattva.
In the didactic setting of Śānti Parva, Vyāsa instructs on inner discipline. The focus is not external action but ethical-psychological training: identifying obstacles to yogic steadiness and prescribing concrete methods to overcome them.