Previous Verse
Next Verse

Shloka 79

वासिष्ठकथनम् (आदित्य–सोमवंशवर्णनम् तथा रुद्रसहस्रनाम-प्रशंसा)

तीक्ष्णोपायश् च हर्यश्वः सहायः कर्मकालवित् विष्णुः प्रसादितो यज्ञः समुद्रो वडवामुखः

tīkṣṇopāyaś ca haryaśvaḥ sahāyaḥ karmakālavit viṣṇuḥ prasādito yajñaḥ samudro vaḍavāmukhaḥ

తీక్ష్ణమైన, తప్పని ఉపాయములు కలవాడు; హర్యశ్వుడు—వేగవంతమైన అశ్వాల అధిపతి; సదా సహాయకుడు; కర్మక్రియలకు తగిన కాలాన్ని తెలిసినవాడు. ఆయన విష్ణువు—సర్వవ్యాపి; ప్రసన్నుడై ఆరాధింపబడువాడు; ఆయనే యజ్ఞం; ఆయనే సముద్రం; లోతులను దహించే వడవాముఖాగ్ని కూడా ఆయనే.

तीक्ष्णोपायःone whose means (upāya) are sharp/decisive and effective
तीक्ष्णोपायः:
and
:
हर्यश्वःhe of tawny/swift horses (swift-moving power)
हर्यश्वः:
सहायःhelper, supporter
सहायः:
कर्मकालवित्knower of the right time (kāla) for actions/rituals
कर्मकालवित्:
विष्णुःall-pervading one (also indicating Hari as Shiva’s pervasion)
विष्णुः:
प्रसादितःthe one who is pleased/propitiated, bestower of grace
प्रसादितः:
यज्ञःsacrifice, the embodied yajña
यज्ञः:
समुद्रःocean, cosmic depth
समुद्रः:
वडवामुखःthe mare-faced submarine fire (vaḍavānala), devouring power within the waters
वडवामुखः:

Suta Goswami