
Adhyāya 144 — Kubjikā-pūjā (कुब्जिकापूजा)
ఈశ్వరుడు కుబ్జికా-పూజా విధానాన్ని ధర్మ, అర్థ మొదలైన పురుషార్థాలన్నింటిలో విజయసిద్ధికి ఉపాయంగా ఉపదేశిస్తాడు. సాధకుడు కేవలం మూలమంత్రంతో గానీ, సంపూర్ణ పరివారారాధనతో గానీ పూజించవచ్చని స్థాపిస్తాడు. అనంతరం విస్తృత కుబ్జికా మంత్రజపం, కర-అంగ న్యాసాలు, అలాగే వామా–జ్యేష్ఠా–రౌద్రీ క్రమంలో మూడు సంధ్యల ఆచరణను విధిస్తాడు. కౌల గాయత్రీలో కుబ్జికాను కులవాక్ యొక్క సామ్రాజ్ఞిగా, మహాకాళీగా స్తుతిస్తారు. పాదుకా-పూజ నిర్మిత నామశ్రేణులతో (షష్టి సమూహం, ‘నమో’తో ముగింపు) విస్తరిస్తుంది; మండలస్థాపనలు, దిక్పూజ, బలి వాక్యాలు, బీజాక్షర నియోగాలు వివరించబడతాయి. చివరికి దేవిని 32 అక్షర సమష్టిరూపిణిగా, నీలకమల శ్యామగా, షణ్ముఖి, ద్వాదశభుజి, నాగచిహ్నాల అలంకారంతో ఆయుధోపకరణధారిణిగా ధ్యానించమని చెబుతుంది. విద్యా–దేవీ–గురు శుద్ధిత్రయం, స్థల/ఆసన గణనలు, మాతృకా మరియు డాకినీ శక్తిగణాలతో కలిసి ఈ అగ్నేయ తాంత్రిక సాంకేతికం మంత్రం, దేహన్యాసం, విశ్వక్రమాన్ని ఏకీకృతం చేసి నియమబద్ధ విజయసాధనను ప్రతిపాదిస్తుంది.
No shlokas available for this adhyaya yet.
Mantra-recitation is followed by kara- and aṅga-nyāsa, then sandhyā worship in three modes (Vāmā, Jyeṣṭhā, Raudrī), expanding into pādukā-pūjā, maṇḍala/directional worship, bali offerings, and final visualization of the varṇa-devī (32-letter Kubjikā form).
It frames victory as puruṣārtha-aligned (dharma and artha included), disciplines power through purification (vidyā–devī–guru), and anchors results in ordered worship—nyāsa, maṇḍala cosmology, and ethical observances—thus integrating bhukti with a dharma-governed sādhana.