
अध्याय १३८: षट्कर्माणि (The Six Ritual Operations)
ఈశ్వరుడు మంత్రవ్యవస్థలలో ఉపయోగించే షట్కర్మాలు—ఆరు కార్యోపాయ లక్ష్యాలు—యొక్క రూపరేఖను వివరిస్తాడు. మొదట మంత్ర-లేఖనంలోని ప్రధాన నియమం: సాధ్యము (లక్ష్యం/ఉద్దేశ్యం) మంత్రానికి సంబంధించి నిర్దిష్ట స్థానాలలో వ్రాయాలి. తరువాత విన్యాస-సంప్రదాయాలు కర్మానికి ‘వ్యాకరణం’లాగా చెప్పబడతాయి—పల్లవ (ఉచ్చాటన ప్రధాన), యోగవిధి (శత్రు వంశ/కుల ఉన్మూలనకు), రోధక (స్తంభనాది నియంత్రణ కర్మలకు), సంపుట (వశీకరణ/ఆకర్షణలో రక్షణావరణం). విదర్భ వంటి జాలవిన్యాసాలు, అక్షరానికక్షరం స్థాపన నియమాలు కూడా పేర్కొంటాడు. ఆకర్షణకు వసంతకాలం అనుకూలమని కాలనిర్ణయం, అలాగే స్వాహా, వషట్, ఫట్ అనే ఉద్గారాల్ని శాంతి, పుష్టి, ఆకర్షణ, ప్రతిఆకర్షణ, భేదన, అపాయనాశం వంటి ఫలాల ప్రకారం వినియోగించాల్సిన విధానం చెప్పబడింది. చివరగా యమావాహనంతో జయ-రక్షా క్రమం, రాత్రి-లక్షణజ్ఞానం, దుర్గారక్ష, శత్రునాశార్థ భైరవీ జపసూత్రం—ధర్మానుగతంగా గురుపరంపరాధీన సాంకేతిక సాధనగా—ఉపసంహరించబడుతుంది.
No shlokas available for this adhyaya yet.
The chapter names pallava, yoga-method, rodhaka, sampuṭa, and vidarbha—each specifying how mantra and sādhya are positioned or interwoven to produce targeted ritual effects.
It treats mantra technology—placement, timing, and exclamations—as a regulated vidyā taught by Īśvara, implying disciplined use under lineage/teacher guidance and within protective, order-maintaining aims rather than mere personal impulse.