
Chapter 130: घातचक्रम् (Ghāta-cakra) — Maṇḍalas, Portents, and Regional Prognostics for Victory
భగవాన్ అగ్ని ఘాతచక్ర బోధను ప్రారంభించి, విజయార్థమైన మణ్డలాలను నాలుగు విభాగాలుగా వివరిస్తాడు; అనంతరం ఆగ్నేయ మణ్డల లక్షణాలను విశేషంగా చెబుతాడు. అసాధారణ గాలులు, సూర్య-చంద్ర పరివేషాలు, భూకంపాలు, ఘోర గర్జనలు, గ్రహణాలు, ధూమకేతువులు, ధూమ్ర జ్వాలలు, రక్తవర్షం, తీవ్రమైన ఉష్ణం, శిలాపాతం వంటి అపశకునాలను రోగాలు, క్షామం, పాలు తగ్గడం, పంట నష్టం వంటి సామాజిక-పర్యావరణ కష్టాలతో అనుసంధానిస్తాడు. తరువాత నక్షత్రాల ప్రకారం ఈ సూచనల భౌగోళిక ఫలితాలను—ఉత్తరాపథాది జనపదాలకు నిర్దిష్ట నక్షత్రకాలంలో పతనం, అలాగే వాయవ్య, వారుణ, మాహేంద్ర వంటి దిశ/తత్త్వాధిపత్య నక్షత్రవర్గాల వల్ల వినాశం నుండి ఆరోగ్యం-సమృద్ధి వరకు భిన్న ఫలితాలు—వివరిస్తాడు. ముఖగ్రామం-పుచ్ఛగ్రామం వంటి గ్రామవర్గీకరణ, ఒక రాశిలో చంద్ర–రాహు–సూర్య సంయోగం, తిథి సంధిలో సోమగ్రామ నిర్ణయ నియమం కూడా చెప్పబడింది. మొత్తం అధ్యాయం ధర్మరక్షణార్థం యుద్ధజ్యోతిష్య-రాజ్యప్రగ్నోస్టిక్స్ రూపమైన ఆగ్నేయ విద్యను ప్రతిపాదిస్తుంది।
No shlokas available for this adhyaya yet.
The chapter systematizes utpāta-reading for statecraft and warfare: it defines Agneya Maṇḍala lakṣaṇas, correlates specific celestial/terrestrial portents with famine and regional decline, and classifies outcomes through nakṣatra and directional (Vāyavya/Vāruṇa/Māhendra) frameworks.
By treating predictive and strategic knowledge as Dharma-aligned vidyā: correct interpretation of omens guides rulers to protect populations, restrain destructive conflict, and uphold cosmic order—turning applied Jyotiṣa and war-science into loka-saṅgraha that supports inner discipline and righteous action.