Adhyāya 240: Indriya–Manas–Buddhi–Ātman — The Inner Hierarchy and Restraint (इन्द्रिय-मनस्-बुद्धि-आत्म-क्रमः)
सत्त्वसंसेवनाद धीरो निद्रामुच्छेत्तुमरहति । विद्वानोंने योगके जो काम
sattvasaṃsevanād dhīro nidrām ucchettum arhati | vidvān yogake ye kāma-krodha-lobha-bhayaṃ pañcamaṃ svapnam—ime pañca doṣāḥ proktāḥ, teṣāṃ pūrṇatayā ucchedaṃ kuryāt | teṣu krodhaṃ śamena (manonigrahena) jayet, kāmaṃ saṅkalpatyāgena parājayet, tathā dhīraḥ sattvaguṇasaṃsevanena nidrāyā ucchedaṃ kartum śaknoti |
व्यासः शिक्षयामास—सत्त्वसंसेवनाद् धीरः निद्राम् अत्यन्ताम् उच्छेत्तुं समर्थः भवति। योगे प्रोक्तान् पञ्च दोषान्—कामं क्रोधं लोभं भयं पञ्चमं स्वप्नजन्यं मोहं च—विद्वान् समूलान् उच्छिन्यात्। तेषु क्रोधः शमेन मनोनिग्रहेण जेतव्यः; कामः संकल्पदुराग्रहत्यागेन पराजेयः। एवं सत्त्वाभ्यासेन धीरः आलस्यतन्द्रां जयति, अन्तर्जयस्य पथं च प्राप्नोति।
व्यास उवाच
The verse teaches yogic self-mastery: uproot five inner faults (desire, anger, greed, fear, and dream-born delusion). Anger is subdued by śama (mental restraint), desire by abandoning saṅkalpa (craving-intent), and excessive sleep is overcome by cultivating sattva (clarity and balance).
In Śānti Parva’s instructional setting, Vyāsa speaks as a spiritual authority, giving practical guidance on inner discipline—identifying key psychological obstacles and prescribing specific methods to conquer them as part of yogic and ethical training.