Adhyāya 240: Indriya–Manas–Buddhi–Ātman — The Inner Hierarchy and Restraint (इन्द्रिय-मनस्-बुद्धि-आत्म-क्रमः)
यश्लेनमभिनन्देत यश्नैनमपवादयेत् । समस्तयोश्षाप्यु भयोनाभिध्यायेच्छुभाशुभम्
yaś cainam abhinandet yaś cainam apavādayet | samas tayoś cāpy ubhayo nābhidhyāyec chubhāśubham | sattva-saṁsevanād dhīro nidrām ucchettum arhati | vidvān yogeṣu kāma-krodha-lobha-bhayaṁ pañcamaṁ svapnam iti pañca doṣān āhuḥ; tān samyag ucchedayet | krodhaṁ śamena jayet, kāmaṁ saṅkalpa-tyāgena parājayet ||
व्यास उवाच—यश्चैनं प्रशंसति यश्चैनं निन्दति, तयोः समो भवेत्; न चैकस्य शुभं नान्यस्याशुभं मनसा ध्यायेत्। सत्त्वसंसेवनाद् धीरो निद्रामुच्छेत्तुमर्हति। योगमार्गे पञ्च दोषा विद्वद्भिरुक्ताः—कामः क्रोधो लोभो भयं पञ्चमं स्वप्ननिद्रा च; तान् समूलान् उच्छिनुयात्। क्रोधं शमेन जयेत्, कामं संकल्पविकल्पत्यागेन पराजयेत्।
व्यास उवाच
Maintain equanimity toward praise and blame, and uproot inner faults—desire, anger, greed, fear, and sleep/dreaming—through yogic discipline: anger by śama (self-restraint) and desire by abandoning saṅkalpa (compulsive intention/mental projection), supported by cultivating sattva.
In Śānti Parva’s instruction on peace and conduct, Vyāsa delivers a didactic counsel: the aspirant should not mentally cling to others’ approval or disapproval and should pursue inner purification by systematically overcoming key psychological obstacles.