Cakravyūha-saṃkalpaḥ, Saṃśaptaka-āhvānaṃ, Saubhadra-vikrīḍitam
Drona Parva, Adhyāya 32
शरौघाञ्छरजालेन विदुधाव धनंजय: । प्रजवलित बाणसमूह तथा देदीप्यमान धनुष धारण करनेवाले कर्णके उन बाणसमूहोंको अर्जुनने अपने बाणोंके समुदायद्वारा छिन्न-भिन्न कर दिया
śaraughān śarajālena vidudhāva dhanañjayaḥ | prajvalita-bāṇa-samūhaṃ tathā dedīpyamāna-dhanuṣ-dhāriṇaḥ karṇasya bāṇa-samūhān arjunena sva-śara-samūhair chinna-bhinnāḥ kṛtāḥ |
सञ्जय उवाच—धनञ्जयः शरजालेन शरौघान् अभिद्रुतान् विदुधाव। कर्णस्य दीप्तधनुषो निर्गतान् प्रज्वलितबाणसमूहान् अर्जुनः स्वशरसमूहैः छित्त्वा विच्छिद्य व्यकीर्णयत्॥
संजय उवाच
Even amid violent conflict, the epic highlights disciplined mastery and steadiness: force is met not by panic but by trained focus and measured response, reflecting the warrior’s duty (kṣatriya-dharma) to stand firm and protect one’s cause.
Sañjaya describes a moment in the Arjuna–Karṇa battle where Karṇa releases fierce, blazing volleys; Arjuna counters with a dense ‘net’ of arrows that cuts and disperses Karṇa’s missiles mid-flight.