Droṇa’s Rebuke to Duryodhana after Jayadratha’s Fall (द्रोणेन दुर्योधनं प्रति प्रत्युक्तिः)
विशेषतो नरपतेर्विषम: प्रतिभाति मे | उस महासमरमें बहुत-से योद्धाओंके साथ किसी एक वीरका विशेषतः राजा दुर्योधनका युद्ध करना तो मुझे विषम (अयोग्य) प्रतीत हो रहा है
viśeṣato narapater viṣamaḥ pratibhāti me | asmin mahāsamare bahubhir yoddhaiḥ sahaikasya vīrasya viśeṣataḥ rājā duryodhanasya yuddhaṃ kartum iti me viṣamam (ayogyam) pratibhāti |
संजय उवाच—नरपते, विशेषतो मे विषमः प्रतिभाति; अस्मिन् महासमरे बहुभिः सहैकस्य वीरस्य युध्यमानस्य, विशेषतः राज्ञो दुर्योधनस्य, एषोऽसमो युद्धविधिः न युक्त इति मे मतिः।
संजय उवाच
The verse highlights the ethical ideal of fairness in combat: a battle becomes morally questionable when it is made ‘unequal’—many against one—especially when directed against a single king. It reflects concern for kṣatriya norms of honorable warfare.
Sañjaya, reporting events to the blind king, comments that in the great battle it seems improper that one hero should be confronted by many warriors, and he singles out Duryodhana’s situation as particularly unequal.