Adhyāya 123 — Droṇa’s Pedagogy: Arjuna’s Preeminence, Ekalavya’s Self-Training, and the Bhāsa-Lakṣya Trial
ब्रह्मचारी बहुगुण: सुवर्णश्रेति विश्वुतः । विश्वावसुर्भुगन्युश्व सुचन्द्रश्न शरुस्तथा
vaiśampāyana uvāca | brahmacārī bahuguṇaḥ suvarṇaśreṣṭhī viśrutaḥ | viśvāvāsur bhūmanyuś ca sucandraḥ śaruś tathā | bhīmasenaś ca ugrasenaḥ ūrṇāyuś cānaghaḥ | gopatiś ca dhṛtarāṣṭraḥ sūryavarcāś ca aṣṭamaḥ | yugapaḥ tṛṇapaḥ kārṣṇiḥ nandiś ca citrarathaḥ | trayodaśaḥ śāliśirāś caturdaśaḥ parjanyaḥ | pañcadaśaḥ kaliḥ ṣoḍaśaḥ nāradaḥ | ṛtvā ca bṛhattvā bṛhakaś ca mahāmanāḥ karālaḥ | hāhā hūhū ca gītamādhurya-sampannau suviśrutau | rājann ete sarve devagandharvāḥ tatra samāgatāḥ ||
वैशम्पायन उवाच—राजन्, तत्र देवगन्धर्वा बहवः समागमन्—ब्रह्मचारी गुणवान् सुवर्णश्रेठी च विश्रुतः, विश्वावसुः, भूमन्युः, सुचन्द्रः, शरुः, भीमसेनः, उग्रसेनः, ऊर्णायुः, अनघः, गोपतिः, धृतराष्ट्रः, सूर्यवर्चाः; तथा युगपः, तृणपः, कार्ष्णिः, नन्दिः, चित्ररथः, शालिशिराः, पर्जन्यः, कलिः, नारदः, ऋत्वा, बृहत्त्वा, बृहकः, महामना करालः; तथा गीतमाधुर्यसम्पन्नौ सुविख्यातौ हाहाहूहू च—एते सर्वे देवगन्धर्वास्तत्रोपजग्मुः।
वैशम्पायन उवाच
The verse highlights the epic motif that virtue, fame, and refined arts (especially music) are honored in divine society; it also underscores the ordered, communal nature of celestial gatherings, where renowned beings assemble for a larger dharmic narrative event.
Vaiśampāyana enumerates the Gandharvas who arrived at a particular venue, naming many celebrated celestial musicians (including Hāhā and Hūhū) to mark the grandeur of the assembly and the importance of the occasion.