निवातकवचैः सह अर्जुनस्य रथयुद्धम्
Arjuna’s chariot engagement with the Nivātakavacas
वभूव परमप्रीतो देवराजं च पूजयन् | त॑ं तथादीनमनसं राजानं हर्षसम्प्लुतम्,अतः देवराजका पूजन करके वे बड़े प्रसन्न हुए। उदारचित्त राजा युधिष्ठिरको इस प्रकार हर्षमें मगन देखकर परम बुद्धिमान् देवराज इन्द्रने कहा--पाण्डुनन्दन! तुम इस पृथ्वीका शासन करोगे। कुन्तीकुमार! अब तुम पुन: काम्यक वनके कल्याणकारी आश्रममें चले जाओ
Vaiśampāyana uvāca | babhūva paramaprīto devarājaṃ ca pūjayan | taṃ tathā dīnamānasaṃ rājānaṃ harṣasamplutam | tato devarāja indraḥ paramabuddhimān uvāca—pāṇḍunandana! tvaṃ pṛthivīṃ śāsiṣyasi | kuntīkumāra! idānīṃ punaḥ kāmyaka-vanasya kalyāṇakāriṇyāṃ āśrame gaccha ||
Vaiśampāyana disse: Ao venerar o rei dos deuses, ele ficou sumamente satisfeito. Vendo o rei Yudhiṣṭhira—cuja mente estivera oprimida—agora inundado de alegria, Indra, o sapientíssimo senhor dos deuses, falou: “Ó filho de Pāṇḍu, tu governarás esta terra. Ó filho de Kuntī, retorna agora ao eremitério auspicioso na floresta de Kāmyaka.”
वैशम्पायन उवाच
Respectful worship and steadfastness in adversity invite renewed clarity and divine reassurance; rightful kingship is framed as a dharmic destiny, not mere ambition.
After honouring Indra, Yudhiṣṭhira’s earlier dejection turns into joy; Indra then foretells his future sovereignty and instructs him to return to the hermitage in the Kāmyaka forest.