Previous Verse
Next Verse

Shloka 25

Adhyaya 72 — Puradāha: Rudra’s Cosmic Chariot, Pāśupata-Vrata, and Brahmā’s Shiva-Stuti

कालाग्निस्तच्छरस्यैव साक्षात्तीक्ष्णः सुदारुणः अनीकं विषसम्भूतं वायवो वाजकाः स्मृताः

kālāgnistaccharasyaiva sākṣāttīkṣṇaḥ sudāruṇaḥ anīkaṃ viṣasambhūtaṃ vāyavo vājakāḥ smṛtāḥ

A própria flecha tornou-se o Fogo do Tempo (Kālāgni)—manifesto, afiado como lâmina e terrível em extremo. E a hoste nascida do veneno é lembrada como os ventos, os impulsionadores (vājaka) que a fazem avançar.

kālāgniḥthe Fire of Time (all-consuming cosmic fire)
kālāgniḥ:
tat-śarasya evaof that very arrow indeed
tat-śarasya eva:
sākṣātdirectly, manifestly
sākṣāt:
tīkṣṇaḥsharp, piercing
tīkṣṇaḥ:
su-dāruṇaḥextremely terrible
su-dāruṇaḥ:
anīkama host, troop, battalion
anīkam:
viṣa-sambhūtamborn from poison
viṣa-sambhūtam:
vāyavaḥwinds, airs
vāyavaḥ:
vājakaḥimpellers, drivers, instigators
vājakaḥ:
smṛtāḥare remembered/known as
smṛtāḥ:

Suta Goswami (narrating to the sages of Naimisharanya, describing the inner narrative of divine conflict)