दुर्भगेति परित्यक्ता बंधुभिश्च सहोदरैः । ततः क्षुधार्दिता दीना शोचन्ती विगतेक्षणा
durbhageti parityaktā baṃdhubhiśca sahodaraiḥ | tataḥ kṣudhārditā dīnā śocantī vigatekṣaṇā
‘ଦୁର୍ଭାଗିନୀ’ ବୋଲି ବନ୍ଧୁମାନେ ଓ ସହୋଦରମାନେ ମଧ୍ୟ ତାକୁ ପରିତ୍ୟାଗ କଲେ। ତାପରେ ସେ ଭୁଖରେ ପୀଡିତ, ଦୀନ ହୋଇ, ଶୋକ କରୁଥିବା, ଦୃଷ୍ଟିହୀନ ଭାବେ ଭ୍ରମଣ କଲା।
Narrator (context not specified in snippet; likely the Purāṇic narrator in Brahmakhaṇḍa)
Scene: अन्धा स्त्री क्षुधार्दिता, वस्त्र-जीर्ण, मुखे शोक; पृष्ठे ग्राम-जनाः दूरं विमुखाः; हस्ते दण्डः, मार्गे धूलि, संध्याकाल-छाया।
The verse condemns cruelty born of superstition and highlights the dharmic need for compassion toward the helpless.
No tīrtha is mentioned in this verse.
None; it is descriptive narrative.