Vānaprastha-vṛtti and the Transition toward the Fourth Āśrama (वानप्रस्थवृत्तिः चतुर्थाश्रमोपक्रमश्च)
चक्षुराहारसंहारैर्मनसा दर्शनेन च । समाहितचित्त मुनिको चाहिये कि वह हृदयके राग आदि दोषोंको नष्ट करके योगमें सहायता पहुँचानेवाले देश
cakṣur-āhāra-saṁhāraiḥ manasā darśanena ca | samāhita-citto munir hṛdayasya rāgādi-doṣān nirhṛtya yogopakārakeṣu deśa-karma-anurāga-artha-upāya-apāya-niścaya-cakṣuḥ-āhāra-saṁhāra-manas-darśaneṣu dvādaśasu yogeṣv āśritya dhyāna-yogaṁ abhyaset || naiva icchati na ca anicchaḥ yātrā-mātra-vyavasthitaḥ | nirlobho vyathā-rahitaś ca jitendriyaḥ | na kṛtyena prayojanaṁ tasya na ca akṛtyenaiva | yasya indriyāṇi manaś ca kadācit na calanti | yasya manorathaḥ paripūrṇaḥ | yaḥ sarva-bhūteṣu sama-dṛṣṭiṁ maitrī-bhāvaṁ ca dhārayati | loṣṭa-aśma-kāñcanaṁ samam paśyati | priya-apriyeṣu abheda-darśī | dhīraḥ nindā-stutyoḥ samaḥ | sarva-bhogeṣu niḥspṛhaḥ | dṛḍhaṁ brahmacarya-vrate sthitaḥ | sarva-bhūteṣu ahiṁsā-bhāva-varjitaḥ sa sāṅkhya-yogī saṁsāra-bandhanāt mucyate ||
ବ୍ୟାସ କହିଲେ—ସମାହିତଚିତ୍ତ ମୁନି ପ୍ରଥମେ ରାଗ ଆଦି ଅନ୍ତର୍ଦୋଷକୁ ନାଶ କରି ଧ୍ୟାନଯୋଗ ଅଭ୍ୟାସ କରିବା ଉଚିତ, ଏବଂ ଯୋଗକୁ ସାହାଯ୍ୟ କରୁଥିବା ଦ୍ୱାଦଶ ଆଶ୍ରୟ—ଯଥାଯୋଗ୍ୟ ଦେଶ, ଯଥୋଚିତ କର୍ମ, ସଂଯମିତ ଅନୁରାଗ, ଯଥାର୍ଥ ଲକ୍ଷ୍ୟ, କୁଶଳ ଉପାୟ, ଅପାୟ-ବୋଧ, ଦୃଢ଼ ନିଶ୍ଚୟ, ଦୃଷ୍ଟି-ନିଗ୍ରହ, ଆହାର-ନିୟମ, ସଂହାର (ସଂଯମ), ମନୋନିଗ୍ରହ ଓ ସମ୍ୟକ୍ ଦର୍ଶନ—ର ଆଶ୍ରୟ ନେବା ଉଚିତ। ଏମିତି ଜ୍ଞାନୀ ନ କିଛି ଇଚ୍ଛା କରେ, ନ ଦ୍ୱେଷରୁ ଅନିଚ୍ଛା; ଜୀବନନିର୍ବାହମାତ୍ର ପାଇଁ ଯାହା ମିଳେ ତାହାରେ ସନ୍ତୁଷ୍ଟ ରହେ।
व्यास उवाच
Liberation comes through disciplined meditation supported by practical restraints (place, conduct, regulated senses and food, right view) and by inner virtues: freedom from craving and aversion, contentment with necessities, mastery of senses, equal regard for all beings, equanimity in praise and blame, celibate restraint, and non-violence.
In the didactic setting of Śānti Parva, Vyāsa instructs on the marks of a true contemplative (Sāṅkhya-yogin) and outlines the disciplines and attitudes by which a sage practices meditation and becomes free from saṁsāra.