
Rishi: Traditionally connected with Atharvanic royal-theology strata (Bṛhaspati/Indra complex in the surrounding verses)
Devata: Kṣatra and Rāṣṭra (as institutional powers), with implicit Brahmanic sanction
Chandas: Prose/Anuṣṭubh-like cadence (late Atharvanic political prose style)
ଏହି ସୂକ୍ତଟି ରାଜନୈତିକ ଭାବେ ପ୍ରବଳ ଏକ ସାକ୍ଷାତ୍କାରକୁ ନିୟମିତ କରେ—ସୀମାନ୍ତ/ବାହ୍ୟ ପବିତ୍ର ପାତ୍ର (ଜ୍ଞାନୀ ବ୍ରାତ୍ୟ, ରାଜାଙ୍କ ଅତିଥି) ଓ ସ୍ଥିର ଗୃହ/ରାଜ୍ୟର ମଧ୍ୟରେ—ଏବଂ ଏହି ଲିମିନାଲିଟିକୁ ସ୍ଥାୟୀ ସାର୍ବଭୌମତ୍ୱରେ ପରିଣତ କରେ। ସମ୍ମାନ, ଆତିଥ୍ୟ-ଗ୍ରହଣ ଓ ଯଥାଯଥ ପରିଚୟକୁ ବିଧିବଦ୍ଧ କରି, ଏହା କ୍ଷତ୍ର (ରାଜଶକ୍ତି) ଓ ରାଷ୍ଟ୍ର (ରାଜ୍ୟ)ର ‘ଛେଦନ’ (vṛśc-) କୁ ରୋକେ, ଏବଂ ରାଜତ୍ୱକୁ ବିଶ୍ୱ-ସମର୍ଥିତ ଶ୍ରେଣୀବ୍ୟବସ୍ଥାରେ ପୁନଃ ପ୍ରତିଷ୍ଠା କରେ। ଏହାର ଶକ୍ତି bandhu-ଶୈଳୀର ପରିଚୟ-ସମୀକରଣରେ ଅଛି (ଆଦିତ୍ୟ=କ୍ଷତ୍ର, ଦ୍ୟୌ=ଇନ୍ଦ୍ର), ଯାହା ସଂସ୍ଥାଗୁଡ଼ିକୁ ପବିତ୍ର କରି ନିଷ୍ଠା ଓ ପଦକ୍ରମକୁ ରିତୁଆଲ ଭାବେ ବାଧ୍ୟକାରୀ କରେ।
Mantra 1
तद् यस्यै॒वं वि॒द्वान् व्रात्यो॒ राज्ञोऽति॑थिर्गृ॒हाना॒गच्छे॑त्
ଏହିପରି ଅଟେ: ଯାହାର ଘରକୁ ଏପରି ଜାଣିଥିବା ବ୍ରାତ୍ୟ—ରାଜାଙ୍କ ଅତିଥି ଭାବେ—ଆସେ।
Mantra 2
श्रेयां॑समेनमा॒त्मनो॑ मानये॒त् तथा॑ क्ष॒त्राय॒ ना वृ॑श्चते॒ तथा॑ रा॒ष्ट्राय॒ ना वृ॑श्चते
ସେ ଏହି ପୁରୁଷକୁ ନିଜଠାରୁ ଶ୍ରେଷ୍ଠ ବୋଲି ମାନି ସମ୍ମାନ କରୁ; ତେଣୁ କ୍ଷତ୍ର (କ୍ଷତ୍ରଶକ୍ତି) କାଟି ନେଇଯାଏ ନାହିଁ, ତେଣୁ ରାଷ୍ଟ୍ର/ରାଜ୍ୟ ମଧ୍ୟ କାଟି ନେଇଯାଏ ନାହିଁ।
Mantra 3
अतो॒ वै ब्रह्म॑ च क्ष॒त्रं चोद॑तिष्ठतां॒ ते अ॑ब्रूतां॒ कं प्र वि॑शा॒वेति॑
ତାପରେ ସତ୍ୟକୁହିଲେ ବ୍ରହ୍ମ ଓ କ୍ଷତ୍ର ଏକାସାଥି ଉଠିଲେ; ଏବଂ ସେମାନେ କହିଲେ: “ଆମେ ଦୁଇଜଣ କାହା ଭିତରେ ପ୍ରବେଶ କରିବୁ?”
Mantra 4
अतो॒ वै बृह॒स्पति॑मे॒व ब्रह्म॒ प्रा वि॑श॒त्विन्द्रं॑ क्ष॒त्रं तथा॒ वा इति॑
ତତ୍ପରେ ନିଶ୍ଚୟ ଭାବେ ବ୍ରହ୍ମ (ବ୍ରାହ୍ମଣ-ତତ୍ତ୍ୱ) କେବଳ ବୃହସ୍ପତିରେ ପ୍ରବେଶ କରୁ; ଏବଂ କ୍ଷତ୍ର ଇନ୍ଦ୍ରରେ ପ୍ରବେଶ କରୁ—ଏହିପରି ନିଶ୍ଚୟ, ଏମିତି ହିଁ ଅଟେ।
Mantra 5
अतो॒ वै बृह॒स्पति॑मे॒व ब्रह्म॒ प्रावि॑श॒दिन्द्रं॑ क्ष॒त्रम्
ତତ୍ପରେ ନିଶ୍ଚୟ ଭାବେ ବ୍ରହ୍ମ (ବ୍ରାହ୍ମଣ-ତତ୍ତ୍ୱ) କେବଳ ବୃହସ୍ପତିରେ ପ୍ରବେଶ କଲା; ଏବଂ କ୍ଷତ୍ର ଇନ୍ଦ୍ରରେ (ପ୍ରବେଶ କଲା)।
Mantra 6
इ॒यं वा उ॑ पृथि॒वी बृह॒स्पति॒र्द्यौरे॒वेन्द्रः॑
ଏହି ପୃଥିବୀ ନିଶ୍ଚୟ ବୃହସ୍ପତି; ଦ୍ୟୌ (ଆକାଶ/ସ୍ୱର୍ଗ) କେବଳ ଇନ୍ଦ୍ର।
Mantra 7
अ॒यं वा उ॑ अ॒ग्निर्ब्रह्मा॒सावा॑दि॒त्यः क्ष॒त्रम्
ଏହା ନିଶ୍ଚୟ—ଏହି ଅଗ୍ନି—ବ୍ରହ୍ମ ଅଟେ; ଏବଂ ସେଠାର ଆଦିତ୍ୟ କ୍ଷତ୍ର, ରାଜଶକ୍ତି (ରାଜମହିମା) ଅଟେ।
Mantra 8
ऐनं॒ ब्रह्म॑ गच्छति ब्रह्मवर्च॒सी भ॑वति
ବ୍ରହ୍ମ ତାହା ପାଖକୁ ଆସେ; ସେ ବ୍ରହ୍ମବର୍ଚ୍ଚସ୍ରେ ଯୁକ୍ତ ହୁଏ।
Mantra 9
यः पृ॑थि॒वीं बृह॒स्पति॑म॒ग्निं ब्रह्म॒ वेद॑
ଯେ ପୃଥିବୀକୁ ବୃହସ୍ପତି ଭାବେ ଏବଂ ଅଗ୍ନିକୁ ବ୍ରହ୍ମ ଭାବେ ଜାଣେ—
Mantra 10
ऐन॑मिन्द्रि॒यं ग॑च्छतीन्द्रि॒यवा॑न् भवति
ତାହାଙ୍କ ପାଖକୁ ଇନ୍ଦ୍ରିୟ-ଶକ୍ତି ଆସେ; ସେ ତେଜସ୍ବୀ ହୁଏ ଏବଂ ଇନ୍ଦ୍ରିୟ-ସାମର୍ଥ୍ୟର ଅଧିପତି ହୁଏ।
Mantra 11
य आ॑दि॒त्यं क्ष॒त्रं दिव॒मिन्द्रं॒ वेद॑
ଯେ ଆଦିତ୍ୟକୁ କ୍ଷତ୍ର ଭାବେ ଏବଂ ଦିବକୁ ଇନ୍ଦ୍ର ଭାବେ ଜାଣେ—
To keep royal authority (kṣatra) and the kingdom (rāṣṭra) from being diminished or ‘cut off,’ especially during politically sensitive encounters like receiving a powerful guest.
Because the act of formal deference stabilizes hierarchy and alliance; in the hymn’s logic, correct honor prevents the severance of institutional power and keeps the realm cohesive.
It is a cosmological identification: sovereignty is grounded in the Sun’s ordering power and Indra’s victorious heaven. By affirming this, the performer ritually aligns kingship with cosmic authority.
Answers come straight from the texts, with the shlokas they draw on. Ask in your own words.
A free Google sign-in keeps your chat saved across web and the app.
Read Atharva Veda in the Vedapath app
Scan the QR code to open this directly in the app, with word-by-word meanings, Sanskrit recitation where available, and more.